Tala ur skägget, del 2

Igår skrev jag om att det är dags att tala ur skägget och menade att vi måste ta debatten med de främlingsfientliga krafter vi möter i vår vardag.

Idag möttes jag av en Facebook-grupp om att kräva lyckta dörrar när häktningsförhandlingarna skall hållas i Oslo idag. Jag gick inte med i den gruppen, utan skrev istället den här hälsningen där:

"Nej... jag tänker inte "skriva under" på det här. Om vi skall ha en rimlig chans att bemöta hans argumentation så måste vi höra vad han säger. Vi riskerar att hamna i en mytbildning om vad han har sagt, om vi inte får förstahandsinformation. Det vi skall göra är att lyssna och sedan mobilisera med sakliga och pålästa argument, så att vi kan ta diskussionen när den uppstår i vår närhet."

En kort stund senare fick jag det här svaret:
"Finns det något som kan argumentera det han gjorde? Finns det nåt att diskutera om? Den här monster har planerat i flera år att döda folk!!! det är ingen desperat arbetslös det handlar om. Han vill att fler som du skall lyssna på hans "argument"... Visa istället mer empati för de döda och stäng dörren, fan vad sjukt det är och se såna inlägg.. Vad menar du med att "ta diskussionen när det uppstår i vår närhet"? Vad vill du diskutera? Om man har rätt att döda folk? I andra länder brukar förövaren sluta skjuta och döda folk och sen tar livet av sig, varför tror du att den här jävel inte gjorde det? Ja, han ville att folk skulle lyssna på hans "argument"..
Vansinnet är var det är!!! Naturligtvis har du all rätt och säga och tycka vad du vill, men jag nyttjar också mitt rätt att kritisera din inlägg...
Tack för ordet..."

Jag svarar:
"Naturligtvis får du kommentera mitt inlägg! :-)

Jo, jag tänker så här. Det som har hänt har hänt. Jag har tillbringat de senaste dagarna gråtande framför tv'n och nätet, jag har sökt kontakt med mina vänner som bor i området, jag har varit och tänt ljus, jag har hållit tysta minuter. Så, det är inte på något sätt så att jag är oberörd. Tvärtom.

Men. För att det inte (förhoppningsvis aldrig) skall hända igen, så behöver vi se till varför gärningsmannen har kunnat driva sitt "projekt" så långt som han har gjort, utan att någon har reagerat och stoppat honom. Och på det viset faller en del av ansvaret på oss alla.

Vad gör vi för att upptäcka de åsikter som gör att människor spårar ur så fullständigt som den här mannen har gjort? Vad gör vi när någon i vår närhet uttalar sig rasistiskt, mer eller mindre uttalat? Vad gör vi när någon blir trakasserad eller utsatt för kränkningar? Står vi upp för demokratin även i vår vardag, eller bara på ett filosofiskt, politiskt plan? Vad svarar vi när någon faktiskt tycker att det är rätt att skjuta folk (som du tar som exempel) - vad har vi för beredskap för att ta en sådan diskussion?

Alltså: för att kunna ta debatten behöver vi argument. Gärningsmannen har filat på sina argument i många år, och är redo för att debattera. Om vi skall kunna bemöta hans anhängare, så behöver vi vara lika insatta - dels i hans egna åsikter och dels i fakta och värderingar som håller för att säga emot.

Och jag tror inte att vi skapar förutsättningar för en sådan debatt, där vi har samma förutsättningar som de vi argumenterar emot, genom att försöka tysta ner våra motståndare."

En fråga som väcks i mig av det här: Gärningsmannen är lika säker på att han har rätt som vi är säkra på att han har fel. Mannen som kommenterar mitt inlägg på Facebook börjar med frågan "Finns det något som kan argumentera det han gjorde?". Och nej... i min värld finns det ju ingenting som försvarar gärningsmannen handlingar. Jag kan inte hitta några som helst argument för att han har gjort rätt. Men, som sagt - han själv är ju övertygad om att han gjort rätt, lika övertygad som jag är om att han har fel.