Att dö för att bevisa sin oskuld

Att behöva dö för att bevisa att man har haft rätt, att man är oskyldig och hotad till livet... Har vi inte kommit längre än så sedan 1700-talet?

För några dagar sedan nåddes vi av nyheten att en man mördats efter det att han utvisats till Tjetjenien. Han lämnar en sörjande fru och två barn efter sig. Familjen sökte asyl i Sverige, men nekades eftersom Migrationsverket inte trodde att hotet var så allvarligt. Så de skickades tillbaka till landet som de flytt för sina liv ifrån. Detta är ytterligare ett bevis på att den lagändring från sommaren 2014 som betonar barns rätt till skydd trots allt inte efterlevs.

Tyvärr var det inte första gången under mars 2015 som vi nåddes av liknande nyheter. Fria Tidningar (inte att förväxla med en annan sajt som börjar med "Fria" och som jag vägrar att ens nämna) var bland de första om nyheten att en man avlidit på Arlanda flygplats när han skulle utvisas till Irak. Mannen, som Sveriges radios program Konflikt i P1 kallar för "Abed" i en intervju från förvaret i Märsta, hade arbetat som tolk åt amerikanerna och därför nu var hotad till livet. "Abed" hade varit i Sverige i åtta år. Det är oklart varför "Abed" dog på Arlanda, men vittnen beskriver hur han gjorde motstånd och var vettskrämd. Migrationsverket bedömde inte hotbilden som tillräckligt allvarlig för att "Abed" skulle få stanna.

Det som förenar dessa två berättelser är att människor som är hotade till livet inte blir trodda av Migrationsverket. Den svenska byråkratin anser sig veta bättre än de hotade personerna själva. Det spelar ingen roll hur mycket flyktingarna argumenterar för att bevisa att hoten är verklighet. Migrationsverket svarar "Jag hör vad du säger, men gör en annan bedömning." och andra klyschor.

Det är först när mannen från Tjetjenien och "Abed" från Irak faktiskt råkar illa ut som vi inser att de har haft rätt. Genom att dö kan de bevisa att hoten var på allvar. Så länge de lever och mår bra, ja, då har ju Migrationsverket haft rätt.

Detta sätt att argumentera väcker ett mycket obehagligt eko från förr. I Sverige finns ett historiskt minne av tortyr riktad mot kvinnor som ansågs sticka ut, som tog sig ton, som var starka och politiska. Vi kallade dem för häxor och torterade dem tills de erkände sin pakt med Djävulen. Det enda sättet för en anklagad kvinna att bevisa sin oskuld var att dö under "förhören". Överlevde hon, ja, då var hon en häxa och brändes på bål. Anna Eriksdotter kom att bli den sista som dömdes till döden för "häxeri" (hon halshöggs 1704).

Idag är det påskafton. Du väljer själv om du ser kopplingen till påsken i vägen från död till upprättelse, eller i alla de kvinnor som idag skämtar om att flyga till Blåkulla. Eller båda.

Ja, de är säkert organiserade. Vem vet vart pengarna går?

Nej, det får ju finnas gränser ändå. Om jag skall ge pengar till någon så vill jag kunna lita på att hen får behålla hela beloppet själv.

Det finns säkert en organisation runt dem, det har man ju hört. Massor av folk på flera nivåer som skall dela på pengarna. Överst finns det ett fåtal rika personer som kan leva på att dessa stackare står utanför våra butiker och fryser. Hur mycket får de behålla själva, egentligen? Säkert inte en krona.

Dessutom har jag hört att de har hem. De samlas i stora grupper på kvällarna, och efteråt kan man se att de går in i byggnader som ser fina ut. Så, de har hem med tak över huvudet, i hus som är lika fina som det jag bor i och betalar av på lånet för. Tro inget annat.

Många är de också! Och jag är säker på att de har blivit fler. Var skall det sluta, egentligen? Kan man inte få röra sig på byn längre? Idag var de utanför alla matbutikerna, och dessutom utanför Systemet. Hur många klarar vi av?

Jag menar, jag förstår ju att de behöver stå där. Världen är orättvis på så många sätt. Men, det måste väl ändå finnas bättre sätt?

Ja, nej, så här kan det ju inte få lov att vara. Därför lade jag mina slantar i pappersmuggen hos den utländska kvinnan på trottoaren, och lät bli bössan märkt med "Världens barn". Då vet jag att de går direkt till den behövande, utan någon organisation i bakgrunden som skor sig på hennes nöd.

Mina tidigare blogginlägg på samma tema hittar du här:
Jo, Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti
Jo, det spelar roll vilka ord vi använder
Nej, man blir inte rik på Migrationsverkets bidrag

Jag påminner också om denna oerhört viktiga text om vilka konsekvenserna blir när vi börjar avhumanisera människor som måste tigga för att överleva:
Nazisternas kamp mot det organiserade tiggeriet, 1933

Jag vill gråta - Jimmie Åkesson i SVTs utfrågning

Jimmie Åkesson vill minska kvinnors rätt till abort genom att sänka gränsen från 18 till 12 veckor, för det gör alldeles för många aborter i Sverige menar han. Jag vill gråta för att han använder ordet "modernisering".

Han vill minska antalet personer som ges asyl i Sverige med 90%, för Sverige har inte råd att ta emot dem menar han. Jag vill gråta för att han använder ordet "human".

Han vill bevara det svenska kulturarvet genom att höja den kyrkoantikvariska ersättningen, för kyrkorna är en kulturskatt menar han. Jag vill gråta för att han använder kyrkan som slagträ för sin politik.

Han vill sänka skatten för pensionärer och stärka kvinnors rätt till heltidsjobb. Jag vill gråta för att många pensionärer och underbetalda kvinnor kommer att tro honom.

Han vill ha nolltolerans i sitt parti när det gäller rasistiska uttalanden. Jag vill gråta för att vi sakta men säkert förskjuter gränsen för vad som är accepterat.

Han vill inte ta avstånd från Sverigedemokraternas förflutna, trots att historien består av "Bevara Sverige Svenskt" och andra minst sagt rasistiska organisationer. Jag vill gråta över att vi har glömt vår historia.

Han vill inte svara på vilket block han kommer stödja när regeringen skall bildas. Jag vill gråta över möjligheten att Sverigedemokraterna blir vågmästare.

Han vill hela tiden få oss att ställa grupper mot varandra - äldre mot flyktingar, arbetslösa mot flyktingar, kvinnor mot flyktingar… Jag vill gråta för att han lyckas.

Jag vill gråta.






Tidigare bloggposter om Sverigedemokraterna hittar du här:
Om att SD är ett rasistiskt parti
Om vikten av hur vi uttrycker oss
Om att man inte kan leva på Migrationsverkets bidrag

Jo, det spelar roll vilka ord vi använder

Jag har min bakgrund inom språkvetenskapen. Jag har en sociokulturell utgångspunkt när det gäller språk och kommunikation, och det betyder bland annat att jag tror att det är viktigt vilka ord vi väljer om saker och ting. Hur vi pratar om våra medmänniskor spelar roll.

Rom = tiggare? Om synonymer

Häromdagen (närmare bestämt den 9/8-14) såg förstasidan i lokalblaskan ut så här. 

Bakgrunden är den att det i Skövde har uppdagats att en grupp människor bott i ett tältläger i en skogsdunge alldeles vid en av stans största matbutiker. Eller, tältläger förresten… De så kallade tälten var byggda av plastpåsar, plåtbitar, grenar och annat som man kommit över. Skövdeborna reagerade på lite olika sätt på det här, och ganska många var upprörda för att dessa människor bodde där i dungen.

Rubriken lyder "Vill göra romerna till en riksfråga" och ingressen innehåller meningen "Kommunalrådet Katarina Jonsson, M, anser att kommunerna måste lyfta tiggerifrågan gemensamt för att få en förändring.

Det som upprör mig med detta är inte att Jonsson vill lyfta diskussionen till riksnivå, utan snarare vilka ord som används i artikeln. I rubriken används ordet "romerna" och i ingressen ordet "tiggerifrågan". Problemet är att de används som synonymer.

Det är precis så här det går till när vi sakta men säkert lär oss att associera vissa egenskaper med vissa grupper av människor. Dessutom är den här typen av språkbruk första steget i den avhumanisering som vi borde ha lärt oss kan få ödesdigra konsekvenser.

Lästips: Mycket välskrivet blogginlägg om hur nazisterna i Tyskland på 1930-talet använde "tiggarplågan" och andra ord för att avhumanisera stora grupper utsatta människor. Hur slutade det? Någon som minns?

Svensk vs muslim? Om motsatsord

På samma sätt spelar det roll vilka ord vi sätter i motsats till varandra. Man - kvinna. Svart - vit. Hetero - homo. Genom våra motsatsord avgränsar vi väldigt tydligt vilka grupper som är just motsatser. Man kan alltså aldrig ingå i båda dessa grupper. Man kan inte vara både man och kvinna, svart och vit, hetero och homo. Man är antingen eller. (Missförstå mig rätt här nu - jag menar inte att det är så att man inte kan vara både man och kvinna, etc, utan att motsatsorden fungerar på det här sättet.)

Vad är då motsatsen till ordet "muslim"? Allt oftare ser och hör jag att ordet "svensk" används som motsats till ordet "muslim" och det gör mig bekymrad. Man kan nämligen vara både svensk och muslim, de egenskaperna är inte motsatser. Det ena är en nationalitet, det andra är en religionstillhörighet. Kanske är ordet "kristen" motsats till "muslim". Eller kanske är det "ateist". Men inte "svensk".

Varför är det här viktigt, då? Jo, för att den här typen av retorik bidrar till att sprida uppfattningen att muslimer inte kan vara svenska, att de egentligen har ett annat hemland som de kan återvända till, och att de hur mycket de än försöker aldrig kommer att bli svenska.

Hemläxa: fundera över vilka ord som anses var motsatsord till "muslim". I tidningsartiklar, i blogginlägg, i fikarumssnacket, i facebookuppdateringar. Vilka ord använder du själv?



Fortsättning följer…

Och förresten, Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti.

Om trångsynthet och hbt-frågor

Till min frukost idag serverades genom Sveriges Radios Ring P1 en diskussion som fick mig att må illa och inte vilja äta mer. Det handlade om nyheten (?) om att det är svårare för homosexuella än för heterosexuella att få jobb.

Två män fick ordet samtidigt och de framförde åsikter som, som sagt, fick mig att tappa matlusten. Debatten hade ju vunnit på om de hade haft skilda åsikter, men nu triggade de nästan varandra istället. De menade, uttryckligen, följande:

Homosexualitet får för mycket uppmärksamhet. Det har blivit en för stor grej. Det vi istället borde fokusera på är "riktig" diskriminering, alltså den som sker mot invandrare. Media piskar upp intresset för hbt-frågorna, ingen annan bryr sig egentligen. Hbt-personerna har ju fått föra fram sin ståndpunkt nu, det räcker så.

Sexuell läggning är oviktigt. Det är inte relevant att nämna sin läggning när man söker jobb. Det är ju inte direkt så att arbetsgivaren på en intervju frågar vilket fotbollslag man håller på, eller andra saker som man håller på med på sin fritid.

Den kristna (framför allt frireligiösa) delen av mänskligheten har skuld i den diskriminering som hbt-personerna trots allt menar förekommer. Diskriminering mot homosexuella finns i princip inte alls i andra grupper än bland religiösa.

Kärlek och sex är inte samma sak. Vem man har sex med, hemma i sin sängkammare, behöver man inte skylta med. För det är inte samma sak som kärlek - man kan ju till och med älska ett träd om man vill. Varför pratar vi överhuvudtaget om homosexualitet?

Och så fortsatte de en lång stund. Täppas (som för övrigt också uttryckte sig otrolig naivt i den här diskussionen) frågade om de skulle gå på Pride-festivalen, men oh, nej, det skulle de ju såklart inte.

Jag bara måste bemöta det här. Kanske borde jag inte förvånas, jag vet ju att världen är full av människor som stoppar huvudet i sanden och bara lyssnar på folk som säger samma saker som de själva... Men, hur trångsynt får man bli?

För det första: Nej, hbt-frågor får inte för mycket uppmärksamhet. När ett barn blir mobbat i skolan, då säger vi (åtminstone på ett retoriskt och politiskt plan, även om det tyvärr inte alltid omsätts i praktik) att det är den utsatta som definierar vad som är mobbing. Det är alltid den utsattas ord som gäller, och det spelar ingen roll om det handlar om en enda person och ett enda tillfälle. Alltså: så länge det finns hbt-personer som vittnar om att de är diskriminerade pga sin sexualitet, så är det ett samhällsproblem - om det så är en enda person vid ett enda tillfälle.

Kan vi som demokrati verkligen kosta på oss att jämföra olika grupper på det viset, så att vi tycker att det är ok att diskriminera en grupp bara för att en annan grupp har det ännu värre? Och, kan man mäta individens utsatthet och lidande i termer av att fler individer ur en annan grupp känner likadant - men att eftersom de är fler så har de större rätt att få samhällets stöd? I dessa dagar är det viktigare än någonsin att fundera över hur vi omsätter vår demokrati i praktiken, och det här är ett tankesätt som leder åt helt andra hållet...

För det andra: nej, det är ingen arbetsgivare som frågar om sexuell läggning på ett sätt så att man uppfattar frågan om man är heterosexuell. Är man däremot hbt-person så uppfattar man ständigt och jämt den underliggande heteronormen i allt som sägs, uttalat eller outtalat. Om man själv ingår i en norm, så ser man den inte, vilket de två herrarna i radioprogrammet var mycket fina exempel på.

För det tredje: nej, kristendom och diskriminering är inte samma sak. De som använder kristendomen/bibeln/kyrkan som argument för att diskriminera och trakassera hbt-personer har inte förstått vad evangeliet går ut på. Tänk, att sedan det visade sig att gärningsmannen i Norge beskriver sig själv som kristen, så har jag börjat känna samma behov av att säga "blanda inte in min tro i dessa vansinnigheter" som jag antar att muslimer har känt i tio år...

För det fjärde: nej, sex och kärlek är inte samma sak. Det tror jag att vi alla skriver under på. Det är ju trevligt när de två sammanfaller, men det är som sagt inte samma sak. Men! Homosexualitet är INTE en fråga om sex. Det är en fråga om kärlek. Tyvärr leder väl ordet homosexualitet in trångsynta hjärnor på fel spår i det här, eftersom att själva ordet innehåller morfemet (ja, jag är språknörd) sex... men det handlar inte om sexuella handlingar. Det handlar om att människor som älskar varandra skall få lov att leva tillsammans på samma villkor som alla andra. Att det skall vara så svårt att förstå det...

Och visst har mycket hänt i rätt riktning. Sveriges Radio har gjort en fin sammanställning med material ur arkiven - kolla på den! Men, att säga att hbt-frågorna får för mycket utrymme och att diskrimineringen av personer som inte passar in i heteronormen inte är värd att ta på allvar - det är så trångsynt att jag blir mörkrädd.

Apropå sånt här, förresten: Här uttalar sig min vän (och ordförande i RFSL Skaraborg) Andreas i Sveriges Radios P4 Skaraborg, och menar att det finns alldeles för dålig kunskap om hbt-frågor hos arbetsgivare i Skararborg.

Vill du höra det som sades i Ring P1: Här finns programmet att lyssna på (men den här diskussionen kommer en liten bit in, ca 11 minuter mer bestämt)!

Tala ur skägget, del 2

Igår skrev jag om att det är dags att tala ur skägget och menade att vi måste ta debatten med de främlingsfientliga krafter vi möter i vår vardag.

Idag möttes jag av en Facebook-grupp om att kräva lyckta dörrar när häktningsförhandlingarna skall hållas i Oslo idag. Jag gick inte med i den gruppen, utan skrev istället den här hälsningen där:

"Nej... jag tänker inte "skriva under" på det här. Om vi skall ha en rimlig chans att bemöta hans argumentation så måste vi höra vad han säger. Vi riskerar att hamna i en mytbildning om vad han har sagt, om vi inte får förstahandsinformation. Det vi skall göra är att lyssna och sedan mobilisera med sakliga och pålästa argument, så att vi kan ta diskussionen när den uppstår i vår närhet."

En kort stund senare fick jag det här svaret:
"Finns det något som kan argumentera det han gjorde? Finns det nåt att diskutera om? Den här monster har planerat i flera år att döda folk!!! det är ingen desperat arbetslös det handlar om. Han vill att fler som du skall lyssna på hans "argument"... Visa istället mer empati för de döda och stäng dörren, fan vad sjukt det är och se såna inlägg.. Vad menar du med att "ta diskussionen när det uppstår i vår närhet"? Vad vill du diskutera? Om man har rätt att döda folk? I andra länder brukar förövaren sluta skjuta och döda folk och sen tar livet av sig, varför tror du att den här jävel inte gjorde det? Ja, han ville att folk skulle lyssna på hans "argument"..
Vansinnet är var det är!!! Naturligtvis har du all rätt och säga och tycka vad du vill, men jag nyttjar också mitt rätt att kritisera din inlägg...
Tack för ordet..."

Jag svarar:
"Naturligtvis får du kommentera mitt inlägg! :-)

Jo, jag tänker så här. Det som har hänt har hänt. Jag har tillbringat de senaste dagarna gråtande framför tv'n och nätet, jag har sökt kontakt med mina vänner som bor i området, jag har varit och tänt ljus, jag har hållit tysta minuter. Så, det är inte på något sätt så att jag är oberörd. Tvärtom.

Men. För att det inte (förhoppningsvis aldrig) skall hända igen, så behöver vi se till varför gärningsmannen har kunnat driva sitt "projekt" så långt som han har gjort, utan att någon har reagerat och stoppat honom. Och på det viset faller en del av ansvaret på oss alla.

Vad gör vi för att upptäcka de åsikter som gör att människor spårar ur så fullständigt som den här mannen har gjort? Vad gör vi när någon i vår närhet uttalar sig rasistiskt, mer eller mindre uttalat? Vad gör vi när någon blir trakasserad eller utsatt för kränkningar? Står vi upp för demokratin även i vår vardag, eller bara på ett filosofiskt, politiskt plan? Vad svarar vi när någon faktiskt tycker att det är rätt att skjuta folk (som du tar som exempel) - vad har vi för beredskap för att ta en sådan diskussion?

Alltså: för att kunna ta debatten behöver vi argument. Gärningsmannen har filat på sina argument i många år, och är redo för att debattera. Om vi skall kunna bemöta hans anhängare, så behöver vi vara lika insatta - dels i hans egna åsikter och dels i fakta och värderingar som håller för att säga emot.

Och jag tror inte att vi skapar förutsättningar för en sådan debatt, där vi har samma förutsättningar som de vi argumenterar emot, genom att försöka tysta ner våra motståndare."

En fråga som väcks i mig av det här: Gärningsmannen är lika säker på att han har rätt som vi är säkra på att han har fel. Mannen som kommenterar mitt inlägg på Facebook börjar med frågan "Finns det något som kan argumentera det han gjorde?". Och nej... i min värld finns det ju ingenting som försvarar gärningsmannen handlingar. Jag kan inte hitta några som helst argument för att han har gjort rätt. Men, som sagt - han själv är ju övertygad om att han gjort rätt, lika övertygad som jag är om att han har fel.

Blame the men?

Så vaknar vi till ännu en dag som präglas av nyhetsbevakning, sorg och medkänsla.

Tyvärr börjar det nu i olika sammanhang bli frågan om vilka grupperingar vi skall utnämna till syndabockar för det som har hänt i i Oslo och på Utöya. Det finns röster om att skylla på dataspelen, muslimerna, på Sverigedemokraterna (eller ja, deras norska motsvarighet i första hand), på vänsterpolitikerna, på internet som helhet, de konservativa kristna eller till och med på männen som grupp.

Vid flera tillfällen har jag under de senaste dagarna hört inlägg till Sveriges Radios Ring P1 om att mäns våld skulle vara något biologiskt betingat.

Det första samtalet jag hörde var ett par dagar innan händelserna i Oslo och på Utöya. En kvinna ringde in och argumenterade för att det borde forskas mer kring varför män är våldsamma, men samtidigt menade hon att det redan är bevisat att män är våldsamma "av naturen".

Och idag, när vi har händelserna i Norge i allt för färskt minne, var ämnet uppe igen. En man som ringde till programmet hade samma synpunkt, nämligen den att män är våldsamma av biologiska skäl.

Och jag blir så trött... Men innan jag går in på varför, så måste jag bara klargöra en sak: Ja, mäns våld (mot kvinnor eller mot andra män) är ett problem, och ja, jag är medveten om att män är överrepresenterade både som våldsförövare och offer.

Men alltså:

Män och kvinnor har olika förutsättningar i vårt trots allt ganska moderna samhälle. Det har hänt mycket positivt på den fronten under de senaste 100 åren, men mycket återstår också. Även om jag ofta tycker att den delen av genusdebatten ofta spårar ur, så handlar mycket om hur vi uppfostrar våra barn.

Vi talar tidigt om för våra döttrar att det är ok att vara svaga, att det är fel att slåss eller säga elakheter, att man som fin flicka måste lära sig att behärska sig. Samtidigt lär vi våra söner att snabbt resa sig upp igen när de har ramlat, att borsta av gruset från knäna och att det nog ändå inte var så farligt att den där andra pojken slog dig på näsan.

På många sätt gynnar det här pojkarna och alltså senare männen. Det rustar dem för att våga ta plats, att stå upp för sig själva, att senare ha självförtroende nog att göra kometkarriär och att kräva hög lön. Men - baksidan av det myntet är att männen också blir just överrepresenterade inom brottstatistiken.

Jag undrar... när skall vi börja diskutera att våra brister i jämställdhet faktiskt inte alltid gynnar männen framför kvinnorna?

Sammanfattning

Jaha, då är det väl dags att tycka till lite om kronprinsessbröllopet igår. Några tankar slog mig under dagen:

- kul att svensk körmusik fick en så framträdande roll!

- min make, kantorn, behöver nog skaffa noterna och börja öva på kompet till Björn Skifs och Agnes smörballad. Den har vi inte hört för sista gången.

- en seglarsjäl som jag älskade hur de fick ut slupen från kajen. Allt som går att lösa med rep skall lösas med rep!

- familjen Westling verkar jättegulliga, och Daniel skötte det hela med bravur.

- skönt att det inte är skillnad på kungligheter och vanligt folk inför Gud. Den svenska vigselordningen är den svenska vigselordningen, oavsett hur många orkesterar och körer som fyller ut programmet före och efter.

- om nu till och med kronprinsessan gifter sig av kärlek, hur kan det då komma sig att vi fortfarande blundar när unga svenska flickor förs bort för tvångsgifte?

- hur kan man ha så dåliga kommentatorer i SVT? Det är väl en sak att de inte hade koll på vilka gubbar som var vilka under festen, att de kallade Gladan/Falken för af Chapman och att de påade fel musikstycken vid Lejontrappan, men att jämföra kortegens färd längs Kungsgatan med firandet av fredsdagen 1945 (och dessutom säga 1939 istället) tyckte jag var väl magstarkt.

Detta om detta.

HIV

Läkare utan gränsers produktion om HIV i Kapstaden är det häftigaste jag har sett på länge! (Glöm inte att slå på ljudet!)

På http://www.msf-half-time.org/sv/ kan du, förutom att se själva produktionen, läsa mer om Läkare Utan Gränsers arbete i Sydafrika. Gör det.

Demokrati?

Den mycket viktiga organisationen EKHO skall ha ett ungdomsläger. Tidningen Dagen vill inte ta in deras annons. Läs mer om det hela på Karin Långström Vinges blogg.

Här är annonsen - sprid den gärna så att den får stooort genomslag! :-)

Äntligen!

Kolla! :-)

http://www.dn.se/livsstil/relationer/ja-jag-tar-dig-till-make-1.1045125

Hen

Jag tror på språkets kraft när det gäller attitydförändringar. Som vi säger, så tänker vi också. Och alltså kan vi förändra hur vi tänker genom att förändra vårt språk.

Därför blir jag jätteglad när jag läser i Kyrkans Tidning om Sensus nya policy. Way to go!

Privatperson

Jag fascineras över att gränserna mellan det offentliga, privata och personliga håller på att förändras genom de sociala medierna. Intressant.

Men... det här var väl ändå att ta i??

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6474543.ab

Haiti

Jag såg just ett inslag på tv om Haiti och arbetet som Läkare utan gränser gör där. De finns redan på plats, och deras sjukhus har kollapsat. Så de arbetar utanför på gatan. Vilka hjältar!


Så... ge en gåva du också.

http://www.lakareutangranser.se/haiti

Nattknappen

Fick ett mail idag som tål att publiceras här:

Nu finns ett telefonnummer man kan ringa om man är ute och går på helgkvällar (fre/lör kvällar 23.00 -03.30) och vill ha "sällskap" i luren medan man går.
Man talar om var man är och var man ska, och har linjen öppen medan man går och skulle något hända så ser personen i andra änden, som följer dig på en karta, att du får omedelbar hjälp.

VB detta till alla kvinnor du känner och knappa in numret i din mobil!

Tel "Nattknappen", polisens jourtelefon
nr. 08-50 44 66 66

Här kan man läsa pressmeddelandet!


Stockholms län alltså... när kommer tjänsten för Hjo tro?

Högtidsdag

Idag är det kanelbullens dag, minsann! Det känns ju nästan som att jag har namnsdag eller nåt...

Vad passar då bättre än att påminna om mitt recept? Lycka till med bullbaket!

Otur?

Gud Fader har humor.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5782883.ab

Tur

Igår kväll tänkte jag "Nä, jag måste helt enkelt åka tidigare än vanligt imorgon. Det får bli att ta bilen, så att jag är i Skövde vid 7.30-7.45 någon gång."

Föga anade jag att det beslutet gjorde att jag slapp följande lilla situation:



Vägen mellan Hjo och Skövde var avstängd mellan 8 och 16... Jösses.



(Bilden är från tv4.se/skaraborg - foto: M. J. Holmgren)

Bomber

Vad är det som händer på min ö???

Kallt

Vår vän på Svalbard har varit inblandad i dramatik, minsann!

http://www.svalbardposten.no/nyheter/mann-gikk-gjennom-isen


Det är ju tur att han inte stressar upp sig i onödan, skipper.