onsdag 4 februari 2009

E

Idag är det åtta år sedan E dog. Det gör fortfarande ont.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Yepp, det känns meningslöst.

Malin sa...

mm, men hon är ju liksom med oss ändå. Senast igår poppade hon upp i mitt huvud!

Helena T sa...

Ja, hon dyker upp rätt som det är. Härligt glad och sprudlande, full i bus. Jag kan höra hennes röst och se hennes händer framför mig. Undrar om det kommer fortsätta vara så eller om hon kommer att blekna... Jag hoppas hon stannar! :-)

Och Janne, ja, meningslöst... fullständigt.

Marie sa...

Helena hon stannar, minnet av henne kommer inte att blekna, inte så länge människor som du finns som bär henne med sig i sina hjärtan och presenterar henne för nya vänner :)

Karin sa...

Märkligt, jag ser också henne händer. Händer, fötter och jag känner hennes kramar. Ärren på min kropp efter den dagen bleknar sakta men ärren i hjärtat kommer nog finnas kvar för evigt.