Rullstol: dag 4

Fjärde dagen i rullstol. Jag känner att jag börjar vänja mig vid stolen och att jag liksom inte tänker så mycket på den längre. Jag har lärt mig att vända och trixa som jag vill, och inte har jag någon träningsvärk i armarna heller. Faktiskt.

Dagen började med att jag föreläste om kommunikation i D107. Tyvärr var det några av studenterna som såg när jag kom, gående, men när det väl var dags så bestämde jag mig för att inte ens nämna stolen. Istället tog jag hissen (som ju faktiskt existerar i den salen!) ner längs trapporna och inledde föreläsningen. Hissen funkade utmärkt, och så även när jag skulle ta den upp igen en stund senare. Studenterna skulle göra en uppgift i grupper utanför salen, och jag tog mig enkelt runt bland borden och stolarna där.

Men - när det sedan var dags att forsätta föreläsningen inne i salen ville hissen inte fungera. Inte. Till slut bestämde jag mig för att ringa efter vaktmästarn (om inte annat så behöver de ju öva på det här) och han var på plats strax därpå. Men, under tiden var det en student som sa "Jag kör ner dig längs den andra trappan! Min mamma sitter i rullstol så jag är van vi det här." och så tippade han mig bakåt och körde mig neråt hur tryggt och lugnt som helst. Heder åt honom!

Det var inte jätteenkelt att använda datorn och projektorn, eftersom datorskärmen sitter under bordet vilket gör att skivan med tangentbordet är väldigt lågt ner och eftersom man måste sträcka upp armen i luften för att starta projektorn - även om man står upp. Men det fungerade trots allt, så ok då...

Eftersom jag föreläste över den annars obligatoriska fikarasten så kom min favoritkollega, KB, med smörgåsleverans till föreläsningssalen. Gulligt!

Jag parkerade rullstolen i Studieverkstan över lunch och sedan tog jag den därifrån till mitt kontor i E-huset. Det funkade alldeles utmärkt att rulla ut österut, sedan längs husväggen, över gatan, nerför backen, vänster in mot entrén mitt på E-husets innergård. När jag ändå var där ner passade jag på att rulla in till Studentstödet, och hälsa på funktionshindersamordnaren och studenthälsan - utan bekymmer! Och det är ju väldigt bra med tanke på hur viktigt det är att studenterna kan ta sig just dit.

Upp till kontoret var inte heller några bekymmer, även om det är ett genomgående tema på hela campus att knapparna i hissarna inte matchar det som våningarna faktiskt heter och så... det är egentligen sämre ställt med den typen av tillgänglighet än den för rörelsehindrade, men...

Sedan gjorde jag ett försök att göra nytta vid mitt skrivbord ett par timmar, innan jag och KB fastnade (nä, bara i bildlig bemärkelse) i fikarummet tills det var dags att gå hem.

Imorgon är sista dagen i det här äventyret, men också eldprovet - jag skall besöka vårt nybygge: Portalen. Ryktet säger att det inte finns några dörröppnare alls där, men däremot gott om höga trösklar...