Nej, Sverigedemokraterna värnar inte kyrkans kulturarv

Sverigedemokraterna storsatsar inför kyrkovalet, ryktas det. Men kyrkan bygger på evangeliet och mångkultur, vilket SD inte har förstått.

Kyrkans kulturarv är evangeliet och mångfalden.

Jimmie Åkesson har talat till sina anhängare och eldat upp dem med orden ”vi ska ta över” (och citeras i bland annat Göteborgsposten, Hallandsposten och Kyrkans Tidning). Han använder alltså kyrkan som en bricka i ett politiskt spel, som något som ett politiskt parti kan ”ta över”. Han gör kyrkan till sin politiska motståndare, trots att han själv är en av kyrkans alla medlemmar (enligt gp.se, april 2017).

Men hur ska de då gå till väga, SD, för att ”ta över” kyrkan? Åkesson säger att kyrkovalet handlar om att bevara vårt svenska kulturarv. I texter som SD publicerar på sin webb framgår att detta kulturarv består av två saker. Dels handlar det om kyrkobyggnaderna och dels handlar det om hur vi firar kristna högtider. Men på båda dessa punkter missa SD målet.

När det gäller kyrkobyggnaderna betonar SD att de äldre kyrkorna är ”landets största samlade kulturarv” och att mer kan göras för att ”värna, vårda och visa såväl exteriörer som interiörer och artefakter” (Aron Emilsson). Det är naturligtvis inte problematiskt i sig att vilja vårda kyrkobyggnaderna – det vill vi allihop! – men vad SD missar är att kyrkan inte ÄR byggnaderna. Kyrkan är relationer, människor emellan och mellan människor och Gud. Dessa relationer är inte beroende av byggnaderna. Om så Sveriges alla kyrkobyggnader skulle försvinna, så skulle kyrkan ändå finnas kvar.

Relationerna, som utgör kyrkan, bygger i sin tur på evangeliet om Jesus. Tron på evangeliet får konsekvenser för hur vi agerar mot varandra. Jesus uppmanar oss att älska varandra, att inte göra skillnad på människor och att rikta särskild omtanke mot de som är mest utsatta. SD’s ideologi går rakt emot detta budskap. Där Bibeln manar till öppenhet och generositet, manar SD till slutenhet och egoism.

När det gäller de kristna högtiderna betonar SD det unikt svenska. I principprogrammet skriver SD att ”kulturen i vårt land har gjort att den svenska kristendomens historia innehåller vissa särdrag i jämförelse med andra kristna länder” och att dessa särdrag ska värnas. Vi ska alltså inte måna om den kristna berättelsen i första hand, utan snarare om det som särskiljer de svenska traditionerna från andra nationaliteters traditioner.

Men Svenska kyrkan är en del av den världsvida kristna kyrkan. Mångfalden i uttryck är berikande och definierande för vad det innebär att vara kyrka. Vi vore ingenting utan våra systrar och bröder runt om i världen. Kyrkan i Sverige är intimt sammanflätad med den världsvida lutherska kyrkan, och historiskt även med andra syskon i kyrkofamiljen.

Nej, om SD verkligen värnade kyrkans kulturarv så skulle de alltså, istället för att fokusera på kyrkobyggnaderna, betona den tro som förenar oss kristna, och som förpliktigar när det gäller öppenhet och medmänsklighet. Och om de verkligen värnade kyrkans kulturarv så skulle de alltså, istället för att betona det unikt svenska, omfamna tanken på en världsvid kyrka fylld av berikande mångfald. Om de verkligen brydde sig om Svenska kyrkan, så skulle de ägna mer tid åt att betona ordet KYRKAN och inte ordet SVENSKA.

PS. Att SD på det här viset använder kyrkan som ett slagträ för sina partipolitiska intressen är ett tydligt argument för att partipolitiseringen avkyrkan måste upphöra. Rösta på POSK i kyrkovalet om du vill se en förändring!

Fryst flufftårta med Nutella

Världens enklaste och godaste tårta består av fluff, maräng och Nutella, och så kastar man in alltihop i frysen. Det kan ju inte bli annat än bra!

Jag gör två tårtor på en gång, för då går det mer jämnt ut med ingredienserna. Mitt recept är en kombination av flera andra recept.

Det här behöver du (till två tårtor)

Två runda formar med löstagbar kant
Några bunkar och slickepottar och sånt
Elvisp

4 äggvitor
1 dl strösocker
5 dl vispgrädde
350 gram Philadelphia-ost
350 gram Nutella
Två marängbottnar
Några ytterligare maränger (sådana där pyttesmå är inte så dumma!)

Gör så här

I en bunke: vispa äggvitorna så hårt det går. Tillsätt strösockret lite i taget och fortsätt vispa. 

I en annan bunke: vispa vispgrädden ganska hårt. Tillsätt Philadelphia-osten och vispa ihop den med gräddden. 

I en tredje bunke: rör runt Nutella så att den inte är så hård. (Värm bunken i vattenbad om du vill så blir Nutella lösare, men se upp så att den inte blir för varm för då blir det problem när den ska blandas med äggvitorna.)

I en stor bunke: vänd ihop äggvispet och gräddblandningen snabbt med en slickepott. Rör inte för mycket, utan var rädd om luften så att fluffet inte sjunker ihop. Blanda i bitar av maränger eller småmaränger (inte bottnarna, alltså). Ringla i Nutellan och vänd runt försiktigt.

Lägg marängbottnarna i botten på respektive form. Häll på fluffet uppe på bottnarna, hälften i varje form. Garnera med fler marängbitar eller något annat (Hackad choklad? Mer Nutella? Bär?)

Ställ formarna i frysen och låt tårtorna frysa i minst fem timmar. Ta gärna fram dem en stund innan de ska ätas, så att de får smälta lite i kanterna.

Diakonens långpannebullar

En vän till mig, som är diakon i Svenska kyrkan, har gett mig sitt recept på bullar som bakas i långpanna. Det blir så bra! Degen är väldigt lös vilket gör att den inte behöver jäsa särskilt länge och att bullarna sedan blir alldeles fluffiga. Och så den himmelska fyllningen....

Till 20 bullar:

Degen

50 g jäst (gärna för söta degar)
150 g smält margarin
5 dl mjölk
1 dl socker
1/2 tsk salt
11 dl vetemjöl (gärna special)
krossad kardemumma

Fyllningen

75 g rumsvarmt smör
1,5 dl florsocker
1 msk vaniljsocker
100 g philadelphiaost
Cest och juice från 1 lime

Till penslingen

1 ägg och ca 1 dl pärlsocker

Gör så här

Smula jästen i degbunken och tillsätt socker och salt. Smält margarinet i en kastrull och tillsätt mjölken. När vätskan är ca 40 grader, häll den över jästen. Rör runt och tillsätt mjölet efter hand. Degen ska vara väldigt lös jämfört med "vanliga" bullar. Bäst blir det självklart i en bra hushållsassistent.

Häll ut degen i en långpanna (lägg gärna ett bakplåtspapper i botten så hindrar du att degen fastnar). Smeta ut den så att den täcker hela ytan. Låt jäsa ca 30 minuter. 

Blanda alla ingredienserna till fyllningen i en bunke med hjälp av elvisp. Klicka ut fyllningen i små gropar i degen, förslagsvis 4x5 stycken. Pensla sedan med vispat ägg och strö över pärlsocker. 

Grädda i mitten av ugnen (225 grader) i ca 15 minuter. När bullen sedan har svalnat skär du den i lagom stora rutor. 

Lycka till!

Läs gärna också mitt väldigt väl beprövade recept på vanliga kanelbullar.

Mallorca-tips 2.0

Detta är en uppdaterad version av det ursprungliga inlägget om Mallorca. Uppdateringen gjordes den 12 september 2015.

Eftersom jag och Rickard har bott på Mallorca, och sedan dess återvänder ungefär en gång om året, så får vi ofta frågor om tips när andra skall åka dit. Så, här har jag samlat några av våra favoritplatser. Först blir det lite mat, sedan bad, sedan utflyktsmål och till sist lite shopping.

Håll till godo - trevlig resa!

Tvåspråkighet

Mallorca är en tvåspråkig miljö. Man talar mallorkinska, som är en variant av katalanska, och "vanlig" spanska, dvs kastellanska. Detta innebär att alla skyltar har dubbla rader med information, och att när man väl tycker sig ha förstått vad ett ord betyder så blir man helt förvirrad för att det plötsligt heter något annat också.

Till exempel: gata heter Calle (uttalas kAjje) på spanska och Carrer (uttalas karrEr) på mallorkinska. När man skriver ett gatunamn löser man detta genom att bara ange C/ i början, vilket alltså utläses olika beroende på vilket av språken man pratar. På samma sätt kan Pl/ utläsas både Plaza och Plaça (dvs torg) och Av/ utläsas både Avenida och Avinguda (dvs aveny).

Så, nu vet du det. Då är vi redo!

Transporter

Det är enkelt att åka med stadsbussarna inom Palma. Det kostar 1,50 euro att åka buss om man betalar på bussen. Det går att köpa kort med 10 resor för 10 euro. Korten köper man i tidningskiosker och liknande.

Det är aldrig svårt, och inte speciellt dyrt att ta en taxi inom Palma. Om du vill betala med kort är mitt tips att säga det till chauffören direkt när du kliver in i bilen.

När det gäller att ta sig ut på ön (vilket är värt varenda krona och ansträngning!) så är mitt tips att hyra en bil. Det är inte så dyrt och det kryllar av biluthyrningsfirmor. I Palma ligger det många sådana längs hamnen. Och om du bor på något hotell så kan de säkert hjälpa dig att hitta en bra uthyrning.

 Mat

En viktig del av upplevelsen är självklart maten. Medelhavet bjuder ju på fantastiska råvaror, så det kan inte bli annat än bra.

Pa amb oli 

Matlagning när den är som bäst, dvs lägg fantastiska råvaror på en tallrik och ät. Pa amb oli (skrivs ibland pamboli) betyder "bröd med olja" och är helt enkelt bröd med fina tillbehör.

Brödskivorna (som är av typen pan moreno) gnuggas först med färsk vitlök. Sedan gnider man in dem med en speciell typ av tomat, som är mjölig och fyllig, och till slut ringlar man över fin olivolja.

Och sedan kröner man skapelsen med jamon serrano (lufttorkad skinka), queso mahon (ost från Menorca), oliver, kapris och annat smått och gott. Pa amb oli ser olika ut på varje ställe som serverar det, men det är alltid gott!

Pintxos (pinchos) vs tapas

De flesta vet säkert att tapas är spansk plockmat. Men om jag får välja så äter jag hellre pintxos än tapas. Pintxos är små brödbitar (vit baguette, vilket för övrigt heter barra) toppade olika godsaker. Det kan vara någon korvbit, oliver, ansjovis, skinka, ägg, omelett (tortilla) eller nästan vad som helst - ofta i härliga smakkombinationer.

Oftast finns pintxos-bitarna på stora fat på en serveringsdisk, så får man peka på vilka man vill ha. Enkelt!

Pintxos är egentligen en företeelse från Baskien i norra Spanien, så de bästa platserna att äta pintxos är på basiska barer.


Diario de Mallorca (den stora dagstidningen på ön) listade i april 2014 de åtta bästa varianterna av pintxos (texten är på spanska, men bilderna är värda att titta på!). De inleder med att skriva att "om den baskiska gastronomin är drottningen, då är pintxos juvelerna i hennes krona". Bara en sån sak.

Paella

Naturligtvis skall man äta paella när man är i Spanien! Paella är en risrätt och den finns i några olika varianter. Paella mixta innehåller både kött och fisk (eller egentligen skaldjur), och är nog mest lik den paellan som vi tänker oss när vi pratar om det i Sverige. Köttet är kyckling och ofta även kanin. Fisken är räkor, blåmusslor och bläckfiskringar. Riset är smaksatt med saffran och vitlök, och alltihop kokar ihop i stora metallfat.

Det är värt att beställa paella på någon lite finare restaurang, för på de billigare turistrestaurangerna är det ofta halvfabrikat. Det går naturligtvis bra det också, men satsa på lite bättre kvalitet så blir upplevelsen bättre!

I centrala Palma är det bästa stället att äta paella det anrika Celler Sa Premsa. Det är en restaurang med gott rykte, lång erfarenhet och mysig miljö trots att restaurangen är stor. Adressen är Pl/ Bisbe Berenguer i Palou 8. Enklaste sättet att ta sig dit är att gå från busshållplatsen, antingen på Av/ d'Alemanya eller på Plaza España.



Här finns Celler Sa Premsa på Facebook!

Gató (de almendra)

En fin dessert som jag varmt kan rekommendera är gató de almendra (ibland står det bara gató i menyn). Det är en mjuk kaka gjord på mandel, och ofta serveras den med mandelglass till.

Mallorca är känd för sina mandelodlingar och när mandelträden blommar (i februari) är ön som vackrast. Tyvärr är det svårt att åka dit då, eftersom charterbolagen börjar flyga först i april. Men gató går att äta året runt! 

Fabriksgatan = restauranggatan

I centrala Palma, i stadsdelen Santa Catalina, ligger en gata som heter C/ Fábrica (dvs Fabriksgatan). En del av gatan är gågata med väldigt trevliga restauranger på båda sidor. Där finns både traditionell mallorkinsk mat, men också indisk, italiensk och allt möjligt annat.

Gågatan med restaurangerna ligger mellan Av/ Argentina och C/ Comte de Barcelona. Enklaste sättet att ta sig dit är att gå från busshållplatsen, antingen på Pl/ del Progrés eller på Av/ Argentina 25. Det är också gångavstånd från gamla stan - jag gissar att det tar 10-15 minuter att gå från katedralen.

Bad

Havet runt Mallorca är badbart från april och en bit in i oktober. Under högsäsongen är stränderna proppfulla med folk, men det är inte mycket att göra åt. Här är några exempel på badplatser som vi gärna återvänder till.

Cala Deia

Nedanför bergsbyn Deia ligger viken Cala Deia. Det är en lagunformad vik med stora stenar, och glasklart turkost vatten. Det är lite krångligt att ta sig dit, vilket gör att det inte blir så överfullt. Och det är utan tvekan värt det!

Du hittar till Cala Deia genom att köra bil längs Mallorcas västra kust. Byn Deia ligger mellan byarna Valldemossa och Sóller. Från Palma tar du dig ganska smidigt till både Valldemossa och Sóller (obs! vägtunnel med avgift för att komma till Sóller!), och sedan kör du alltså mot Deia.

Nedfarten till Cala Deia ligger strax norr om själva byn Deia. Den kommer lite hastigt på, så håll utkik efter skylten! Sedan kör du ner längs den snirkliga vägen och när den tar slut parkerar du bilen. Sedan får du gå ytterligare en liten bit ner till havet, men det är det som sagt värt!

(Kartan pekar på själva byn Deia, och stranden ligger alldeles nedanför berget.)

Es Trenc (och lite om Cabrera)

En annan strand som kräver en liten ansträngning för att hitta, men som utan tvekan är värd det, är Es Trenc. Den ligger på öns sydöstra del, på västra kanten av "hörnet". Det är en sådan där lång och vit sandstrand som man ser på vykort. ;-) Stranden är naturskyddsområde och är ofta föremål för debatter på Mallorca - emellanåt finns det folk som vill bygga eller förändra något och då blir det rabalder. Med rätta!

Det finns flera sätt att komma ner på Es Trenc, eftersom den är så lång. Vi har provat några olika vägar, men kommit fram till att det enklaste är att köra till Ses Covetes. I byn Campos tar man sikte på Sa Rápita och sedan är det skyltat "Es Trenc"(men eftersom det finns flera nedfarter så kan skyltarna ibland visa Es Trenc åt flera håll). Om du kommer från Santanyí så kanske det är lättare att köra ner vid Ses Salines, eller Colónia de Sant Jordi, men eftersom vi brukar komma från Palma så passar detta oss bättre.

Väl framme i Ses Covetes finns det gott om parkeringsmöjligheter, antingen längs vägen eller på ett område med avgift. Från bilen har du sedan en promenad på typ tre minuter till paradisstranden!

 (Kartan pekar på Ses Covetes. Stranden Es Trenc ligger sedan åt sydost, ända till Colónia de Sant Jordi.)

Från Es Trenc ser du den lilla ö-gruppen Cabrera vid horisonten. Dit är det värt att åka (men vi har inte kommit oss över dit… än)! Det är en nationalpark med bland annat sköldpaddor, ödlor, fåglar, och lär vara väldigt vackert. Det går båtutflykter dit från Colónia de Sant Jordi.

Det går förresten att följa stranden Es Trenc på Facebook! 

Cala Comtesa

Lite av en doldis bland stränderna är Cala Comtesa, som i princip ligger i Palma. Nåja, den ligger "utanför" Illetas, men det är åtminstone inom stadsbussarna i Palma. Det här är stranden där vi har badat absolut flest gånger!

Stranden i Illetas är väldigt populär, men det är inte lika många som hittar till grannstranden Cala Comtesa. Därför är det mindre folk där, och även om den inte är utbyggd så finns där en liten kiosk och möjlighet att hyra solstolar.

Enklast tar du dig till Cala Comtesa med stadsbuss nummer 3. Från centrala Palma tar du bussen mot Illetas. Du åker genom stadsdelen Cala Major och kommer så småningom till Illetas. Där går bussen på en enkelriktad slinga mellan husen, och precis när den vänder tillbaka igen finns en hållplats. Den heter Passeig d'Illetes 57 och där skall du gå av. Sedan går du ner för backen mot havet, och tar höger i en t-korsning. Vidare nerför backen, så kommer du till stranden. Om du skulle missa hållplatsen, så kan du gå av på nästa (ändhållplatsen vid stranden i Illetas) och gå tillbaka längs vägen.

Det går självklart att köra med egen bil till Cala Comtesa också! Det finns gott om parkeringar, både ända nere vid stranden (avgift) och högre upp i backen vid busshållplatsen (gratis).

Cala Major

Ytterligare en strand som är värd besöket, och som ligger "inom" Palma är Cala Major. Den ligger också längs busslinje 3, men inte så långt ut från stan som Cala Comtesa. Hållplatsen heter Cala Major, och därifrån är det bara att gå ner mellan husen (hotellen) så kommer man ner på stranden.

Den största fördelen med den här stranden är just att den är lättillgänglig. Man är kvar i stan, men får ändå väldigt fint bad. På stranden finns också en restaurang, och alldeles ovanför stranden finns ett stort utbud av barer/caféer, souvenirbutiker och sånt.

Bergsbyar

Det speciella med Mallorca, som jag ser det, är inte stränderna, utan bergskedjan Tramuntana med alla fantastiska små byar. Hyr en bil och åk upp i bergen!

Jag listar byarna från norr till söder här. Det finns fler, och det är i princip värt att stanna i varenda en. Men det här är de som betyder mest för mig.

Fornalutx

Min favoritby heter Fornalutx (uttalas med tsch på slutet). Den ligger i en dal ovanför Sóller, och från uteserveringarna har man en oslagbar vy. Om man kommer till Fornalutx "ovanifrån", dvs på väg Ma-10 från Sóller och sedan svänger ner på Ma-2120, ligger det ett par fina restauranger precis när man kommer in i byn. Där går det bra att parkera - och parkera sig själv på terrassen. 

På restaurang Es Turo har de jättefin pamboli (se ovan) och fantastisk apelsinjuice. 

Sóller

Den största av byarna i bergskedjan är Sóller. Dit kör man på ca 20 minuter från Palma, eftersom man kan köra genom en tunnel för att komma till andra sidan av det första berget. Det finns en avgift för att köra igenom tunneln, men det är också möjligt att köra över berget på en snirklig men vacker väg.

Runt Sóller odlas mycket citrusfrukter. Passa på att dricka färskpressad apelsinjuice (zumo de naranja natural) - det är himmelskt!

Tips: ta tåget till Sóller! Från Palma går det att ta ett gammal trätåg över berget till Sóller. Man får se fantastiska vyer över bergen och byarna. Sedan går det att fortsätta med en liten spårvagn i samma stil ner till hamnen (Port de Sóller). Tåget går från Pl/ España i Palma, med ganska många avgångar varje dag.

Deia

En stor fördel med byn Deia (bortsett från att den ligger sagolikt vackert på en liten bergstopp med utsikt över havet) är att det inte finns några bussparkeringar där. Det gör att byn är ganska fri från stora grupper med turister.

Ta en promenad upp till kyrkan, som ligger på toppen av byn.

Valldemossa

Valldemossa är mest känt för att Chopin bodde där under en period. Det finns ett museum och en konsertlokal. Men det är också en charmig by med ett eget skyddshelgon (Santa Catalina), kloster med öppen trädgård, caféer, butiker… Väl värt besöket!

Om du vill fika i Valldemossa så rekommenderar jag Coca de Patata (dvs potatiskaka) vilket är en väldigt fluffig bulle med florsocker på. Jättegod - inte minst ihop med en kopp varm choklad.

Estellencs

I Estellencs skulle jag kunna tänka mig att bo. Jo, alltså jag kan ju tänka mig att bo nästan var som helst bland de här bergen… Men Estellencs har något genuint charmigt.

Parkera och gå neråt i byn mellan husen. Längst ner ligger en mysig liten bar. Allting är som i miniatyr, liksom. 

Utsiktsplatser 

Om du vill få lite utsikt över ön utan att behöva köra långt och länge på slingriga serpentinvägar, så har jag två tips på utsiktsplatser som är mer lättillgängliga - Randa och Bellver.

Randa

Randa-berget ligger strax norr om byn Llucmajor, öster om Palma. Man ser Randa resa sig över slätten på långt håll. På toppen ligger ett observatorium av något slag, så man känner igen Randa på det vita klotet på toppen.

På toppen ligger också ett litet kloster (som heter Cura), med tillhörande kyrka som är öppen för besökare. Det finns också en souvenirshop, och en restaurang. Från restaurangens uteservering ser man hela Palma och stora delar av ön, med bergskedjan i väster. Man kan se flygplanen landa på flygplatsen - uppifrån.

För att hitta upp på berget kör du norrut från Llucmajor (väg PM-501). Följ skyltarna mot Cura (det är lila skyltar, vilket betyder att de leder till ett kloster).

Bellver-borgen

Inne i Palma får man en fantastisk utsikt över stan från borgen Bellver, som ligger på höjden ovanför stadsdelen El Terreno. Själva borgen är en sevärdhet i sig, men den stora behållningen tycker jag är utsikten över Palma.

Runt borgen finns ett stort grönområde med många fina vandringsvägar (asfalterade och fina, så det krävs inga klättringsmeriter).

Ett smidigt sätt att ta sig till borgen är med City Sightseeing-bussarna. Man köper biljett som gäller i ett dygn, och då kan man hoppa på och av de där bussarna hur många gånger som helst.

Shopping

Mallorca erbjuder både "modern" shopping och traditionella marknader. Jag gillar båda!

Porto Pi

Centrala Palma är fyllt av butiker. Om vädret är dåligt, eller om du vill ha allting samlat på ett ställe, så kanske det passar bättre med ett inbyggt köpcentrum. Då kan du åka till Porto Pi!

I den västra delen av Palma, alldeles där motorvägen kommer ner till hamnen, ligger köpcentret Porto Pi. Där finns butiker i flera våningar och bra möjligheter till parkering i det egna parkeringshuset. Det är också smidigt att ta bussen hit! Bussarna 3 mot Illetas stannar här, och hållplatsen heter Porto Pi.

Saluhallen i Santa Catalina

I Palma finns flera olika saluhallar, men min favorit är den i stadsdelen Santa Catalina. Här finns fantastiska grönsaker och andra råvaror, och atmosfären känns genuin. Saluhallarna på ön är öppna på vardagsförmiddagarna, så sikta på att gå dit på morgonen.

Du hittar till Santa Catalina-saluhallen genom att ta bussen till antingen Pl/ del Progrés eller på Av/ Argentina 25. Det är också gångavstånd från gamla stan - jag gissar att det tar 10-15 minuter att gå från katedralen.

Alldeles intill saluhallen i Santa Catalina ligger dessutom en av våra favoritrestauranger - Bar Zanzíbar. De har öppet i princip dygnet runt varje dag, och serverar jättefin mat (allt från smörgåsar till hela menyer).

Marknader

Mallorca har en lång tradition av marknader. Det sägs att marknaden i byn Sineu, mitt på ön, har anordnats varje onsdag i över 600 år. Det är också den enda marknaden på ön som fortfarande säljer levande djur (hönor, åsnor och allt annat man kan behöva).

Det är värt att kolla upp i vilka byar det är marknad vilka dagar, och det är värt att åka dit.

Inne i centrala Palma finns en ekologisk marknad, med jättefina råvaror som är odlade ekologiskt på ön. Den marknaden är alldeles vid restaurang Celler Sa Premsa (Pl/ Bisbe Berenguer i Palou 8, se ovan). Sist jag var där var det på en lördag, men jag kan inte lova att det alltid är på lördagar…



Nåväl, jag stannar där för nu. Trevlig resa!

Tjuvlyssnat

Foto: abbyladybug @Flickr CC:BY-NC 

Tjuvlyssnat bland kattprylarna på Granngården:

Ung tjej, med en väldigt, väldigt liten hund i famnen:
"Men det här var väl ett fint halsband? Rosa och pärlor!"

Tjejens pojkvän:
"Ja, men det är ju för katter, inte hundar."

Tjejen med pyttehunden:
"Ja, men han är ju så liiiiiten. Hundhalsbanden är alldeles för stora."

Tjejen med pyttehunden fortsätter uppgivet:
"Neeej! Det är ju en FISK här, bredvid pärlorna!"

Tjejen, gosar ner huvudet mot pyttehunden:
"Det kan du ju inte haaaaaa. En fisk!?! Nej, vi får leta upp en bättre affär."

Ja, nej, hur skulle det se ut? En pyttehund med en fisk på halsbandet?? Omöjligt. Ungefär som en pojke med en prinsessa på tröjan.

Att dö för att bevisa sin oskuld

Att behöva dö för att bevisa att man har haft rätt, att man är oskyldig och hotad till livet... Har vi inte kommit längre än så sedan 1700-talet?

För några dagar sedan nåddes vi av nyheten att en man mördats efter det att han utvisats till Tjetjenien. Han lämnar en sörjande fru och två barn efter sig. Familjen sökte asyl i Sverige, men nekades eftersom Migrationsverket inte trodde att hotet var så allvarligt. Så de skickades tillbaka till landet som de flytt för sina liv ifrån. Detta är ytterligare ett bevis på att den lagändring från sommaren 2014 som betonar barns rätt till skydd trots allt inte efterlevs.

Tyvärr var det inte första gången under mars 2015 som vi nåddes av liknande nyheter. Fria Tidningar (inte att förväxla med en annan sajt som börjar med "Fria" och som jag vägrar att ens nämna) var bland de första om nyheten att en man avlidit på Arlanda flygplats när han skulle utvisas till Irak. Mannen, som Sveriges radios program Konflikt i P1 kallar för "Abed" i en intervju från förvaret i Märsta, hade arbetat som tolk åt amerikanerna och därför nu var hotad till livet. "Abed" hade varit i Sverige i åtta år. Det är oklart varför "Abed" dog på Arlanda, men vittnen beskriver hur han gjorde motstånd och var vettskrämd. Migrationsverket bedömde inte hotbilden som tillräckligt allvarlig för att "Abed" skulle få stanna.

Det som förenar dessa två berättelser är att människor som är hotade till livet inte blir trodda av Migrationsverket. Den svenska byråkratin anser sig veta bättre än de hotade personerna själva. Det spelar ingen roll hur mycket flyktingarna argumenterar för att bevisa att hoten är verklighet. Migrationsverket svarar "Jag hör vad du säger, men gör en annan bedömning." och andra klyschor.

Det är först när mannen från Tjetjenien och "Abed" från Irak faktiskt råkar illa ut som vi inser att de har haft rätt. Genom att dö kan de bevisa att hoten var på allvar. Så länge de lever och mår bra, ja, då har ju Migrationsverket haft rätt.

Detta sätt att argumentera väcker ett mycket obehagligt eko från förr. I Sverige finns ett historiskt minne av tortyr riktad mot kvinnor som ansågs sticka ut, som tog sig ton, som var starka och politiska. Vi kallade dem för häxor och torterade dem tills de erkände sin pakt med Djävulen. Det enda sättet för en anklagad kvinna att bevisa sin oskuld var att dö under "förhören". Överlevde hon, ja, då var hon en häxa och brändes på bål. Anna Eriksdotter kom att bli den sista som dömdes till döden för "häxeri" (hon halshöggs 1704).

Idag är det påskafton. Du väljer själv om du ser kopplingen till påsken i vägen från död till upprättelse, eller i alla de kvinnor som idag skämtar om att flyga till Blåkulla. Eller båda.

Ja, de är säkert organiserade. Vem vet vart pengarna går?

Nej, det får ju finnas gränser ändå. Om jag skall ge pengar till någon så vill jag kunna lita på att hen får behålla hela beloppet själv.

Det finns säkert en organisation runt dem, det har man ju hört. Massor av folk på flera nivåer som skall dela på pengarna. Överst finns det ett fåtal rika personer som kan leva på att dessa stackare står utanför våra butiker och fryser. Hur mycket får de behålla själva, egentligen? Säkert inte en krona.

Dessutom har jag hört att de har hem. De samlas i stora grupper på kvällarna, och efteråt kan man se att de går in i byggnader som ser fina ut. Så, de har hem med tak över huvudet, i hus som är lika fina som det jag bor i och betalar av på lånet för. Tro inget annat.

Många är de också! Och jag är säker på att de har blivit fler. Var skall det sluta, egentligen? Kan man inte få röra sig på byn längre? Idag var de utanför alla matbutikerna, och dessutom utanför Systemet. Hur många klarar vi av?

Jag menar, jag förstår ju att de behöver stå där. Världen är orättvis på så många sätt. Men, det måste väl ändå finnas bättre sätt?

Ja, nej, så här kan det ju inte få lov att vara. Därför lade jag mina slantar i pappersmuggen hos den utländska kvinnan på trottoaren, och lät bli bössan märkt med "Världens barn". Då vet jag att de går direkt till den behövande, utan någon organisation i bakgrunden som skor sig på hennes nöd.

Mina tidigare blogginlägg på samma tema hittar du här:
Jo, Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti
Jo, det spelar roll vilka ord vi använder
Nej, man blir inte rik på Migrationsverkets bidrag

Jag påminner också om denna oerhört viktiga text om vilka konsekvenserna blir när vi börjar avhumanisera människor som måste tigga för att överleva:
Nazisternas kamp mot det organiserade tiggeriet, 1933