Sverigedemokraterna storsatsar inför kyrkovalet, ryktas det. Men kyrkan bygger på evangeliet och mångkultur, vilket SD inte har förstått.
 |
| Kyrkans kulturarv är evangeliet och mångfalden. |
Jimmie Åkesson har talat till sina anhängare och eldat upp dem med orden ”vi ska ta över” (och citeras i bland annat Göteborgsposten, Hallandsposten och Kyrkans Tidning). Han använder alltså kyrkan som en bricka i ett politiskt spel, som något som ett politiskt parti kan ”ta över”. Han gör kyrkan till sin politiska motståndare, trots att han själv är en av kyrkans alla medlemmar (enligt gp.se, april 2017).
Men hur ska de då gå till väga, SD, för att ”ta över” kyrkan? Åkesson säger att kyrkovalet handlar om att bevara vårt svenska kulturarv. I texter som SD publicerar på sin webb framgår att detta kulturarv består av två saker. Dels handlar det om kyrkobyggnaderna och dels handlar det om hur vi firar kristna högtider. Men på båda dessa punkter missa SD målet.
När det gäller kyrkobyggnaderna betonar SD att de äldre
kyrkorna är ”landets största samlade kulturarv” och att mer kan göras för att ”värna,
vårda och visa såväl exteriörer som interiörer och artefakter” (Aron Emilsson).
Det är naturligtvis inte problematiskt i sig att vilja vårda kyrkobyggnaderna –
det vill vi allihop! – men vad SD missar är att kyrkan inte ÄR byggnaderna.
Kyrkan är relationer, människor emellan och mellan människor och Gud. Dessa
relationer är inte beroende av byggnaderna. Om så Sveriges alla kyrkobyggnader
skulle försvinna, så skulle kyrkan ändå finnas kvar.
Relationerna, som utgör kyrkan, bygger i sin tur på
evangeliet om Jesus. Tron på evangeliet får konsekvenser för hur vi agerar mot
varandra. Jesus uppmanar oss att älska varandra, att inte göra skillnad på
människor och att rikta särskild omtanke mot de som är mest utsatta. SD’s
ideologi går rakt emot detta budskap. Där Bibeln manar till öppenhet och
generositet, manar SD till slutenhet och egoism.
När det gäller de kristna högtiderna betonar SD det unikt
svenska. I principprogrammet skriver SD att ”kulturen i vårt land har gjort
att den svenska kristendomens historia innehåller vissa särdrag i
jämförelse med andra kristna länder” och att dessa särdrag ska värnas. Vi
ska alltså inte måna om den kristna berättelsen i första hand, utan snarare om
det som särskiljer de svenska traditionerna från andra nationaliteters
traditioner.
Men Svenska kyrkan är en del av den världsvida kristna
kyrkan. Mångfalden i uttryck är berikande och definierande för vad det innebär
att vara kyrka. Vi vore ingenting utan våra systrar och bröder runt om i
världen. Kyrkan i Sverige är intimt sammanflätad med den världsvida lutherska
kyrkan, och historiskt även med andra syskon i kyrkofamiljen.
Nej, om SD verkligen värnade kyrkans kulturarv så skulle de
alltså, istället för att fokusera på kyrkobyggnaderna, betona den tro som
förenar oss kristna, och som förpliktigar när det gäller öppenhet och
medmänsklighet. Och om de verkligen värnade kyrkans kulturarv så skulle de
alltså, istället för att betona det unikt svenska, omfamna tanken på en
världsvid kyrka fylld av berikande mångfald. Om de verkligen brydde sig om
Svenska kyrkan, så skulle de ägna mer tid åt att betona ordet KYRKAN och inte
ordet SVENSKA.
PS. Att SD på det här viset använder kyrkan som ett slagträ för sina
partipolitiska intressen är ett tydligt argument för att partipolitiseringen avkyrkan måste upphöra. Rösta på POSK i kyrkovalet om du vill se en förändring!
