Tjuvlyssnat

Foto: abbyladybug @Flickr CC:BY-NC 

Tjuvlyssnat bland kattprylarna på Granngården:

Ung tjej, med en väldigt, väldigt liten hund i famnen:
"Men det här var väl ett fint halsband? Rosa och pärlor!"

Tjejens pojkvän:
"Ja, men det är ju för katter, inte hundar."

Tjejen med pyttehunden:
"Ja, men han är ju så liiiiiten. Hundhalsbanden är alldeles för stora."

Tjejen med pyttehunden fortsätter uppgivet:
"Neeej! Det är ju en FISK här, bredvid pärlorna!"

Tjejen, gosar ner huvudet mot pyttehunden:
"Det kan du ju inte haaaaaa. En fisk!?! Nej, vi får leta upp en bättre affär."

Ja, nej, hur skulle det se ut? En pyttehund med en fisk på halsbandet?? Omöjligt. Ungefär som en pojke med en prinsessa på tröjan.

Att dö för att bevisa sin oskuld

Att behöva dö för att bevisa att man har haft rätt, att man är oskyldig och hotad till livet... Har vi inte kommit längre än så sedan 1700-talet?

För några dagar sedan nåddes vi av nyheten att en man mördats efter det att han utvisats till Tjetjenien. Han lämnar en sörjande fru och två barn efter sig. Familjen sökte asyl i Sverige, men nekades eftersom Migrationsverket inte trodde att hotet var så allvarligt. Så de skickades tillbaka till landet som de flytt för sina liv ifrån. Detta är ytterligare ett bevis på att den lagändring från sommaren 2014 som betonar barns rätt till skydd trots allt inte efterlevs.

Tyvärr var det inte första gången under mars 2015 som vi nåddes av liknande nyheter. Fria Tidningar (inte att förväxla med en annan sajt som börjar med "Fria" och som jag vägrar att ens nämna) var bland de första om nyheten att en man avlidit på Arlanda flygplats när han skulle utvisas till Irak. Mannen, som Sveriges radios program Konflikt i P1 kallar för "Abed" i en intervju från förvaret i Märsta, hade arbetat som tolk åt amerikanerna och därför nu var hotad till livet. "Abed" hade varit i Sverige i åtta år. Det är oklart varför "Abed" dog på Arlanda, men vittnen beskriver hur han gjorde motstånd och var vettskrämd. Migrationsverket bedömde inte hotbilden som tillräckligt allvarlig för att "Abed" skulle få stanna.

Det som förenar dessa två berättelser är att människor som är hotade till livet inte blir trodda av Migrationsverket. Den svenska byråkratin anser sig veta bättre än de hotade personerna själva. Det spelar ingen roll hur mycket flyktingarna argumenterar för att bevisa att hoten är verklighet. Migrationsverket svarar "Jag hör vad du säger, men gör en annan bedömning." och andra klyschor.

Det är först när mannen från Tjetjenien och "Abed" från Irak faktiskt råkar illa ut som vi inser att de har haft rätt. Genom att dö kan de bevisa att hoten var på allvar. Så länge de lever och mår bra, ja, då har ju Migrationsverket haft rätt.

Detta sätt att argumentera väcker ett mycket obehagligt eko från förr. I Sverige finns ett historiskt minne av tortyr riktad mot kvinnor som ansågs sticka ut, som tog sig ton, som var starka och politiska. Vi kallade dem för häxor och torterade dem tills de erkände sin pakt med Djävulen. Det enda sättet för en anklagad kvinna att bevisa sin oskuld var att dö under "förhören". Överlevde hon, ja, då var hon en häxa och brändes på bål. Anna Eriksdotter kom att bli den sista som dömdes till döden för "häxeri" (hon halshöggs 1704).

Idag är det påskafton. Du väljer själv om du ser kopplingen till påsken i vägen från död till upprättelse, eller i alla de kvinnor som idag skämtar om att flyga till Blåkulla. Eller båda.

Ja, de är säkert organiserade. Vem vet vart pengarna går?

Nej, det får ju finnas gränser ändå. Om jag skall ge pengar till någon så vill jag kunna lita på att hen får behålla hela beloppet själv.

Det finns säkert en organisation runt dem, det har man ju hört. Massor av folk på flera nivåer som skall dela på pengarna. Överst finns det ett fåtal rika personer som kan leva på att dessa stackare står utanför våra butiker och fryser. Hur mycket får de behålla själva, egentligen? Säkert inte en krona.

Dessutom har jag hört att de har hem. De samlas i stora grupper på kvällarna, och efteråt kan man se att de går in i byggnader som ser fina ut. Så, de har hem med tak över huvudet, i hus som är lika fina som det jag bor i och betalar av på lånet för. Tro inget annat.

Många är de också! Och jag är säker på att de har blivit fler. Var skall det sluta, egentligen? Kan man inte få röra sig på byn längre? Idag var de utanför alla matbutikerna, och dessutom utanför Systemet. Hur många klarar vi av?

Jag menar, jag förstår ju att de behöver stå där. Världen är orättvis på så många sätt. Men, det måste väl ändå finnas bättre sätt?

Ja, nej, så här kan det ju inte få lov att vara. Därför lade jag mina slantar i pappersmuggen hos den utländska kvinnan på trottoaren, och lät bli bössan märkt med "Världens barn". Då vet jag att de går direkt till den behövande, utan någon organisation i bakgrunden som skor sig på hennes nöd.

Mina tidigare blogginlägg på samma tema hittar du här:
Jo, Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti
Jo, det spelar roll vilka ord vi använder
Nej, man blir inte rik på Migrationsverkets bidrag

Jag påminner också om denna oerhört viktiga text om vilka konsekvenserna blir när vi börjar avhumanisera människor som måste tigga för att överleva:
Nazisternas kamp mot det organiserade tiggeriet, 1933

Jag vill gråta - Jimmie Åkesson i SVTs utfrågning

Jimmie Åkesson vill minska kvinnors rätt till abort genom att sänka gränsen från 18 till 12 veckor, för det gör alldeles för många aborter i Sverige menar han. Jag vill gråta för att han använder ordet "modernisering".

Han vill minska antalet personer som ges asyl i Sverige med 90%, för Sverige har inte råd att ta emot dem menar han. Jag vill gråta för att han använder ordet "human".

Han vill bevara det svenska kulturarvet genom att höja den kyrkoantikvariska ersättningen, för kyrkorna är en kulturskatt menar han. Jag vill gråta för att han använder kyrkan som slagträ för sin politik.

Han vill sänka skatten för pensionärer och stärka kvinnors rätt till heltidsjobb. Jag vill gråta för att många pensionärer och underbetalda kvinnor kommer att tro honom.

Han vill ha nolltolerans i sitt parti när det gäller rasistiska uttalanden. Jag vill gråta för att vi sakta men säkert förskjuter gränsen för vad som är accepterat.

Han vill inte ta avstånd från Sverigedemokraternas förflutna, trots att historien består av "Bevara Sverige Svenskt" och andra minst sagt rasistiska organisationer. Jag vill gråta över att vi har glömt vår historia.

Han vill inte svara på vilket block han kommer stödja när regeringen skall bildas. Jag vill gråta över möjligheten att Sverigedemokraterna blir vågmästare.

Han vill hela tiden få oss att ställa grupper mot varandra - äldre mot flyktingar, arbetslösa mot flyktingar, kvinnor mot flyktingar… Jag vill gråta för att han lyckas.

Jag vill gråta.






Tidigare bloggposter om Sverigedemokraterna hittar du här:
Om att SD är ett rasistiskt parti
Om vikten av hur vi uttrycker oss
Om att man inte kan leva på Migrationsverkets bidrag

Nej, man blir inte rik på Migrationsverkets bidrag. Man klarar sig inte ens.

Ibland stöter jag på påståenden som hävdar att asylsökande personer har orimligt mycket pengar att röra sig med. Dessutom kopplas dessa påståenden ofta till hur mycket gott som samma pengar kunde ha gjort för andra grupper, till exempel inom äldreomsorgen.

Sverigedemokraterna är snabba på att ställa invandring i motsats till välfärden, inte minst i sin uppmärksammade reklamfilm inför förra valet där kvinnor i burka hinner före äldre kvinnor med rullatorer till stadsfinanserna. 

Sverigedemokraterna har jobbat på att tona ner den här typen av argumentation inför årets val, men logiken är den samma. Mer pengar till invandrare innebär mindre pengar till pensionärerna.

Det är bara det att man som asylsökande har oerhört lite pengar att leva på - långt mindre än vad vi andra skulle stå ut med.

Mindre än existensminimum

För det första: de har siffrorna gäller så länge Migrationsverket tycker att du är samarbetsvillig. Om du är besvärlig på något sätt, så kan de sänka ditt bidrag.

Som asylsökande har du ett bidrag som är en utgångspunkt. Bidraget är (så länge du samarbetar, alltså) 71 kronor per dag. Därifrån finns det sedan en hel rad faktorer som kan göra att bidraget minskar, men ingenting kan få det att öka.

Om du lever ihop med någon, så att ni är två om ekonomin i hushållet, så är ersättningen genast mindre, nämligen 61 kr per person och dag.

Om ni sedan har barn, så har de lite olika bidrag beroende på ålder. Men det handlar om ca 35 kr per barn och dag. Från tredje barnet halveras ersättningen.

Det innebär alltså att en asylsökande familj får mindre pengar ju fler barn de har, jämfört med "svenska" familjer som får flerbarnstillägg.

Nämnas i sammanhanget skall också att det enda som asylsökande har utöver bidraget är hyran för bostaden. De skall själva stå för mat, kläder, skolmaterial till barnen, resekostnader (till och med för att åka till migrationsverket och polisen), sjukvård och allt annat som kostar pengar.

Dessutom är lägenheterna som de asylsökande kommer till oerhört dåligt utrustade. I vissa fall (som jag har sett med egna ögon) finns det ingen städutrustning, ingen köksutrustning utöver engångsmaterial, väldigt slitna möbler, trasiga tapeter… Det är ingen vacker syn. Och bidraget förväntas alltså räcka till att utrusta lägenheten, utöver allt det andra.

Som asylsökande får du inte lov att arbeta eller studera.

För ungefär ett år sedan skrev jag en artikel om en fembarnsfamilj som levde under de här förutsättningarna. Summan för dem blev 240 kronor per dag för sju personer. De fick alltså ett månadsbidrag på 7.200 kr.

Jag räknade ut var gränsen för existensminimum skulle gå för samma familj, och den summan var ca 11.000 kr per månad. Om de hade fått barnbidrag för sina fem barn, så hade bara barnbidraget blivit högre än den totala summan som de fick från Migrationsverket.

Här kan du läsa fembarnsfamiljens berättelse.

Inte ändrat sedan 1994

Beloppet för bidraget som asylsökande får har inte ändrats sedan 1994, det vill säga på 20 år. Det har inte ens skrivits upp för att motsvara inflationen. Jo, det är sant.

Jag vet att Miljöpartiet har motionerat om en ändring, men än så länge har ingenting hänt med beloppet. Jag vet inte om fler partier har fört fram den här frågan, men jag räknar kallt med att åtminstone Sverigedemokraterna inte har gjort det.


Fortsättning följer…

Och förresten, Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti och det är viktigt vilka ord vi använder.

Jo, det spelar roll vilka ord vi använder

Jag har min bakgrund inom språkvetenskapen. Jag har en sociokulturell utgångspunkt när det gäller språk och kommunikation, och det betyder bland annat att jag tror att det är viktigt vilka ord vi väljer om saker och ting. Hur vi pratar om våra medmänniskor spelar roll.

Rom = tiggare? Om synonymer

Häromdagen (närmare bestämt den 9/8-14) såg förstasidan i lokalblaskan ut så här. 

Bakgrunden är den att det i Skövde har uppdagats att en grupp människor bott i ett tältläger i en skogsdunge alldeles vid en av stans största matbutiker. Eller, tältläger förresten… De så kallade tälten var byggda av plastpåsar, plåtbitar, grenar och annat som man kommit över. Skövdeborna reagerade på lite olika sätt på det här, och ganska många var upprörda för att dessa människor bodde där i dungen.

Rubriken lyder "Vill göra romerna till en riksfråga" och ingressen innehåller meningen "Kommunalrådet Katarina Jonsson, M, anser att kommunerna måste lyfta tiggerifrågan gemensamt för att få en förändring.

Det som upprör mig med detta är inte att Jonsson vill lyfta diskussionen till riksnivå, utan snarare vilka ord som används i artikeln. I rubriken används ordet "romerna" och i ingressen ordet "tiggerifrågan". Problemet är att de används som synonymer.

Det är precis så här det går till när vi sakta men säkert lär oss att associera vissa egenskaper med vissa grupper av människor. Dessutom är den här typen av språkbruk första steget i den avhumanisering som vi borde ha lärt oss kan få ödesdigra konsekvenser.

Lästips: Mycket välskrivet blogginlägg om hur nazisterna i Tyskland på 1930-talet använde "tiggarplågan" och andra ord för att avhumanisera stora grupper utsatta människor. Hur slutade det? Någon som minns?

Svensk vs muslim? Om motsatsord

På samma sätt spelar det roll vilka ord vi sätter i motsats till varandra. Man - kvinna. Svart - vit. Hetero - homo. Genom våra motsatsord avgränsar vi väldigt tydligt vilka grupper som är just motsatser. Man kan alltså aldrig ingå i båda dessa grupper. Man kan inte vara både man och kvinna, svart och vit, hetero och homo. Man är antingen eller. (Missförstå mig rätt här nu - jag menar inte att det är så att man inte kan vara både man och kvinna, etc, utan att motsatsorden fungerar på det här sättet.)

Vad är då motsatsen till ordet "muslim"? Allt oftare ser och hör jag att ordet "svensk" används som motsats till ordet "muslim" och det gör mig bekymrad. Man kan nämligen vara både svensk och muslim, de egenskaperna är inte motsatser. Det ena är en nationalitet, det andra är en religionstillhörighet. Kanske är ordet "kristen" motsats till "muslim". Eller kanske är det "ateist". Men inte "svensk".

Varför är det här viktigt, då? Jo, för att den här typen av retorik bidrar till att sprida uppfattningen att muslimer inte kan vara svenska, att de egentligen har ett annat hemland som de kan återvända till, och att de hur mycket de än försöker aldrig kommer att bli svenska.

Hemläxa: fundera över vilka ord som anses var motsatsord till "muslim". I tidningsartiklar, i blogginlägg, i fikarumssnacket, i facebookuppdateringar. Vilka ord använder du själv?



Fortsättning följer…

Och förresten, Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti.

Jo, Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti

Jag har nyligen läst boken "Sverigedemokraternas bok" (red. Madelene Axelsson och Kristian Borg) och känner ett behov av att sammanfatta några tankar utifrån den. Kanske är det intressant för någon mer än mig själv, så därför väljer jag bloggformen. En av dessa tankar handlar om att Sverigedemokraterna ÄR ett rasistiskt parti, även om de försöker få bort det ordet ur sin vokabulär.

Från biologisk rasism till kulturrasism

Traditionellt sett innebär ordet rasist att man tror att det finns olika raser inom mänskligheten, och att dessa raser är förknippade med vilken hudfärg man har. Men den viktiga poängen är att man tror att dessa raser kan användas för att dela in människor i bättre och sämre grupper.

Den här beskrivningen av rasism vill Sverigedemokraterna inte förknippas med, eftersom den människosynen tack och lov inte är rumsren idag. Och är det något Sverigedemokraterna vill så är det att uppfattas som just rumsrena.

Säg då att vi istället för att dela in människor i raser baserat på hudfärg använder andra faktorer för att göra skillnad på folk och folk. Säg då att vi använder kultur och religion istället, men att vi fortfarande använder indelningen för att kategorisera människor i bättre och sämre grupper - ja, då är vi faktiskt fortfarande rasister.

Poängen är inte på vilka grunder man delar in folk i bättre och sämre grupper, utan ATT man gör det.

Från smutsiga till farliga

Inom den biologiska rasismen, som naturligtvis fortfarande förekommer i olika sammanhang men som inte är Sverigedemokraternas tydligaste utgångspunkt, förknippas människor med mörk hy med egenskaper som smutsiga, sjuka, smittobärande, ointelligenta, primitiva och så vidare.

Sverigedemokraterna av idag använder inte sådana ord om "de andra". Däremot är de snabba med att måla upp dem som farliga. Egenskaper som de associerar "de andra" (och då främst muslimerna) med är hotfulla, maktgalna, fanatiska, våldsamma, förtryckande och hänsynslösa.

Farligast av alla: muslimerna

Sverigedemokraternas officiella sida "Sverigedemokraterna och religionen" berättar för oss att islam är en mycket farlig och fundamentalistisk religion:
"Islam och i synnerhet dess starka politiska och fundamentalistiska gren är enligt Sverigedemokraternas uppfattning den religiösa åskådning som visat sig ha svårast att harmoniskt samexistera med den svenska och västerländska kulturen. Islamismens inflytande på det svenska samhället bör därför i största möjliga utsträckning motverkas och invandringen från muslimska länder med starka inslag av fundamentalism bör vara mycket starkt begränsad."

På den lokala sidan för Sverigedemokraterna i Burlöv anar vi en stark och säkert ärligt menad rädsla för just islam:
"Vad innebär sharia lagarna för något? Sharia är t.ex. Kvinnan kan i vissa fall stenas om äktenskapsbrott har begåtts, man hugger av händer på tjuvar. För mindre brott piskas man m.m. Sharia tillåter också barngifte och månggifte. Hederskulturen finns, unga tjejer och killar utsätts för hedersvåld och hedersmord om det på något sätt har skändat familjens heder. Det är några av flera saker som islam kan komma att införa om de får större inflyttande i vårt samhälle. Är det något Ni vill ha i vår Svenska demokrati?"

Alltså är Sverigedemokraterna rasister

Alltså. Att byta ut hudfärg mot kultur och att byta attributet smutsig mot farlig gör ingen skillnad. Poängen är att Sverigedemokraterna tillskriver hela (och väldigt stora) grupper negativa egenskaper baserat kultur och religion. Det är rasism, och det är inte ok. 

Fortsättning följer...

Dagens boktips!

Idag kom böckerna från adlibris - nu skall här läsas om Foucualt och Goffman, minsann! :-)

Om trångsynthet och hbt-frågor

Till min frukost idag serverades genom Sveriges Radios Ring P1 en diskussion som fick mig att må illa och inte vilja äta mer. Det handlade om nyheten (?) om att det är svårare för homosexuella än för heterosexuella att få jobb.

Två män fick ordet samtidigt och de framförde åsikter som, som sagt, fick mig att tappa matlusten. Debatten hade ju vunnit på om de hade haft skilda åsikter, men nu triggade de nästan varandra istället. De menade, uttryckligen, följande:

Homosexualitet får för mycket uppmärksamhet. Det har blivit en för stor grej. Det vi istället borde fokusera på är "riktig" diskriminering, alltså den som sker mot invandrare. Media piskar upp intresset för hbt-frågorna, ingen annan bryr sig egentligen. Hbt-personerna har ju fått föra fram sin ståndpunkt nu, det räcker så.

Sexuell läggning är oviktigt. Det är inte relevant att nämna sin läggning när man söker jobb. Det är ju inte direkt så att arbetsgivaren på en intervju frågar vilket fotbollslag man håller på, eller andra saker som man håller på med på sin fritid.

Den kristna (framför allt frireligiösa) delen av mänskligheten har skuld i den diskriminering som hbt-personerna trots allt menar förekommer. Diskriminering mot homosexuella finns i princip inte alls i andra grupper än bland religiösa.

Kärlek och sex är inte samma sak. Vem man har sex med, hemma i sin sängkammare, behöver man inte skylta med. För det är inte samma sak som kärlek - man kan ju till och med älska ett träd om man vill. Varför pratar vi överhuvudtaget om homosexualitet?

Och så fortsatte de en lång stund. Täppas (som för övrigt också uttryckte sig otrolig naivt i den här diskussionen) frågade om de skulle gå på Pride-festivalen, men oh, nej, det skulle de ju såklart inte.

Jag bara måste bemöta det här. Kanske borde jag inte förvånas, jag vet ju att världen är full av människor som stoppar huvudet i sanden och bara lyssnar på folk som säger samma saker som de själva... Men, hur trångsynt får man bli?

För det första: Nej, hbt-frågor får inte för mycket uppmärksamhet. När ett barn blir mobbat i skolan, då säger vi (åtminstone på ett retoriskt och politiskt plan, även om det tyvärr inte alltid omsätts i praktik) att det är den utsatta som definierar vad som är mobbing. Det är alltid den utsattas ord som gäller, och det spelar ingen roll om det handlar om en enda person och ett enda tillfälle. Alltså: så länge det finns hbt-personer som vittnar om att de är diskriminerade pga sin sexualitet, så är det ett samhällsproblem - om det så är en enda person vid ett enda tillfälle.

Kan vi som demokrati verkligen kosta på oss att jämföra olika grupper på det viset, så att vi tycker att det är ok att diskriminera en grupp bara för att en annan grupp har det ännu värre? Och, kan man mäta individens utsatthet och lidande i termer av att fler individer ur en annan grupp känner likadant - men att eftersom de är fler så har de större rätt att få samhällets stöd? I dessa dagar är det viktigare än någonsin att fundera över hur vi omsätter vår demokrati i praktiken, och det här är ett tankesätt som leder åt helt andra hållet...

För det andra: nej, det är ingen arbetsgivare som frågar om sexuell läggning på ett sätt så att man uppfattar frågan om man är heterosexuell. Är man däremot hbt-person så uppfattar man ständigt och jämt den underliggande heteronormen i allt som sägs, uttalat eller outtalat. Om man själv ingår i en norm, så ser man den inte, vilket de två herrarna i radioprogrammet var mycket fina exempel på.

För det tredje: nej, kristendom och diskriminering är inte samma sak. De som använder kristendomen/bibeln/kyrkan som argument för att diskriminera och trakassera hbt-personer har inte förstått vad evangeliet går ut på. Tänk, att sedan det visade sig att gärningsmannen i Norge beskriver sig själv som kristen, så har jag börjat känna samma behov av att säga "blanda inte in min tro i dessa vansinnigheter" som jag antar att muslimer har känt i tio år...

För det fjärde: nej, sex och kärlek är inte samma sak. Det tror jag att vi alla skriver under på. Det är ju trevligt när de två sammanfaller, men det är som sagt inte samma sak. Men! Homosexualitet är INTE en fråga om sex. Det är en fråga om kärlek. Tyvärr leder väl ordet homosexualitet in trångsynta hjärnor på fel spår i det här, eftersom att själva ordet innehåller morfemet (ja, jag är språknörd) sex... men det handlar inte om sexuella handlingar. Det handlar om att människor som älskar varandra skall få lov att leva tillsammans på samma villkor som alla andra. Att det skall vara så svårt att förstå det...

Och visst har mycket hänt i rätt riktning. Sveriges Radio har gjort en fin sammanställning med material ur arkiven - kolla på den! Men, att säga att hbt-frågorna får för mycket utrymme och att diskrimineringen av personer som inte passar in i heteronormen inte är värd att ta på allvar - det är så trångsynt att jag blir mörkrädd.

Apropå sånt här, förresten: Här uttalar sig min vän (och ordförande i RFSL Skaraborg) Andreas i Sveriges Radios P4 Skaraborg, och menar att det finns alldeles för dålig kunskap om hbt-frågor hos arbetsgivare i Skararborg.

Vill du höra det som sades i Ring P1: Här finns programmet att lyssna på (men den här diskussionen kommer en liten bit in, ca 11 minuter mer bestämt)!