Mina bästa Mallorca-tips

Eftersom jag och Rickard har bott på Mallorca, och sedan dess återvänder ungefär en gång om året, så får vi ofta frågor om tips när andra skall åka dit. Så, här har jag samlat några av våra favoritplatser. Först blir det lite mat, sedan bad, sedan utflyktsmål och till sist lite shopping.

Håll till godo - trevlig resa!

Tvåspråkighet

Mallorca är en tvåspråkig miljö. Man talar mallorkinska, som är en variant av katalanska, och "vanlig" spanska, dvs kastellanska. Detta innebär att alla skyltar har dubbla rader med information, och att när man väl tycker sig ha förstått vad ett ord betyder så blir man helt förvirrad för att det plötsligt heter något annat också.

Till exempel: gata heter Calle (uttalas kAjje) på spanska och Carrer (uttalas karrEr) på mallorkinska. När man skriver ett gatunamn löser man detta genom att bara ange C/ i början, vilket alltså utläses olika beroende på vilket av språken man pratar. På samma sätt kan Pl/ utläsas både Plaza och Plaça (dvs torg) och Av/ utläsas både Avenida och Avinguda (dvs aveny).

Så, nu vet du det. Då är vi redo!

Mat

En viktig del av upplevelsen är självklart maten. Medelhavet bjuder ju på fantastiska råvaror, så det kan inte bli annat än bra.

Pa amb oli 

Matlagning när den är som bäst, dvs lägg fantastiska råvaror på en tallrik och ät. Pa amb oli (skrivs ibland pamboli) betyder "bröd med olja" och är helt enkelt bröd med fina tillbehör.

Brödskivorna (som är av typen pan moreno) gnuggas först med färsk vitlök. Sedan gnider man in dem med en speciell typ av tomat, som är mjölig och fyllig, och till slut ringlar man över fin olivolja.

Och sedan kröner man skapelsen med jamon serrano (lufttorkad skinka), queso mahon (ost från Menorca), oliver, kapris och annat smått och gott. Pa amb oli ser olika ut på varje ställe som serverar det, men det är alltid gott!

Pintxos (pinchos) vs tapas

De flesta vet säkert att tapas är spansk plockmat. Men om jag får välja så äter jag hellre pintxos än tapas. Pintxos är små brödbitar (vit baguette, vilket för övrigt heter barra) toppade olika godsaker. Det kan vara någon korvbit, oliver, ansjovis, skinka, ägg, omelett (tortilla) eller nästan vad som helst - ofta i härliga smakkombinationer.

Oftast finns pintxos-bitarna på stora fat på en serveringsdisk, så får man peka på vilka man vill ha. Enkelt!

Pintxos är egentligen en företeelse från Baskien i norra Spanien, så de bästa platserna att äta pintxos är på basiska barer, som till exempel Taberna Vasca Goxua (länken går direkt till sidan om pintxos).

Den ligger vid Aigua Dolca i stadsdelen El Terreno i Palma. Adressen är C/ Federico Garcia Lorca 21. Enklaste sättet att ta sig dit är att ta buss nummer 3 eller 20 från centrala stan till hållplatsen Joan Miro 24. (Observera att busshållplatsen på som ligger allra närmast på kartan är bussarna som kommer från andra hållet, gatorna är enkelriktade här).

Ett annat sätt att ta sig till baren är nerifrån Passeo Marítimo (strandpromenaden längs hamnen) och gå upp längs gatan som heter C/ d'Aigua Dolca. Eller ta en taxi. :-)




Här finns Taberna Vasca Goxua på Facebook! 

Diario de Mallorca (den stora dagstidningen på ön) listar de åtta bästa varianterna av pintxos (texten är på spanska, men bilderna är värda att titta på!). De inleder med att skriva att "om den baskiska gastronomin är drottningen, då är pintxos juvelerna i hennes krona". Bara en sån sak.

Paella

Naturligtvis skall man äta paella när man är i Spanien! Paella är en risrätt och den finns i några olika varianter. Paella mixta innehåller både kött och fisk (eller egentligen skaldjur), och är nog mest lik den paellan som vi tänker oss när vi pratar om det i Sverige. Köttet är kyckling och ofta även kanin. Fisken är räkor, blåmusslor och bläckfiskringar. Riset är smaksatt med saffran och vitlök, och alltihop kokar ihop i stora metallfat.

Det är värt att beställa paella på någon lite finare restaurang, för på de billigare turistrestaurangerna är det ofta halvfabrikat. Det går naturligtvis bra det också, men satsa på lite bättre kvalitet så blir upplevelsen bättre!

I centrala Palma är det bästa stället att äta paella det anrika Celler Sa Premsa. Det är en restaurang med gott rykte, lång erfarenhet och mysig miljö trots att restaurangen är stor. Adressen är Pl/ Bisbe Berenguer i Palou 8. Enklaste sättet att ta sig dit är att gå från busshållplatsen, antingen på Av/ d'Alemanya eller på Plaza España.



Här finns Celler Sa Premsa på Facebook!

Gató (de almendra)

En fin dessert som jag varmt kan rekommendera är gató de almendra (ibland står det bara gató i menyn). Det är en mjuk kaka gjord på mandel, och ofta serveras den med mandelglass till.

Mallorca är känd för sina mandelodlingar och när mandelträden blommar (i februari) är ön som vackrast. Tyvärr är det svårt att åka dit då, eftersom charterbolagen börjar flyga först i april. Men gató går att äta året runt! 

Fabriksgatan = restauranggatan

I centrala Palma, i stadsdelen Santa Catalina, ligger en gata som heter C/ Fábrica (dvs Fabriksgatan). En del av gatan är gågata med väldigt trevliga restauranger på båda sidor. Där finns både traditionell mallorkinsk mat, men också indisk, italiensk och allt möjligt annat.

Gågatan med restaurangerna ligger mellan Av/ Argentina och C/ Comte de Barcelona. Enklaste sättet att ta sig dit är att gå från busshållplatsen, antingen på Pl/ del Progrés eller på Av/ Argentina 25. Det är också gångavstånd från gamla stan - jag gissar att det tar 10-15 minuter att gå från katedralen.

Bad

Havet runt Mallorca är badbart från april och en bit in i oktober. Under högsäsongen är stränderna proppfulla med folk, men det är inte mycket att göra åt. Här är några exempel på badplatser som vi gärna återvänder till.

Cala Deia

Nedanför bergsbyn Deia ligger viken Cala Deia. Det är en lagunformad vik med stora stenar, och glasklart turkost vatten. Det är lite krångligt att ta sig dit, vilket gör att det inte blir så överfullt. Och det är utan tvekan värt det!

Du hittar till Cala Deia genom att köra bil längs Mallorcas västra kust. Byn Deia ligger mellan byarna Valldemossa och Sóller. Från Palma tar du dig ganska smidigt till både Valldemossa och Sóller (obs! vägtunnel med avgift för att komma till Sóller!), och sedan kör du alltså mot Deia.

Nedfarten till Cala Deia ligger strax norr om själva byn Deia. Den kommer lite hastigt på, så håll utkik efter skylten! Sedan kör du ner längs den snirkliga vägen och när den tar slut parkerar du bilen. Sedan får du gå ytterligare en liten bit ner till havet, men det är det som sagt värt!

(Kartan pekar på själva byn Deia, och stranden ligger alldeles nedanför berget.)

Es Trenc (och lite om Cabrera)

En annan strand som kräver en liten ansträngning för att hitta, men som utan tvekan är värd det, är Es Trenc. Den ligger på öns sydöstra del, på västra kanten av "hörnet". Det är en sådan där lång och vit sandstrand som man ser på vykort. ;-) Stranden är naturskyddsområde och är ofta föremål för debatter på Mallorca - emellanåt finns det folk som vill bygga eller förändra något och då blir det rabalder. Med rätta!

Det finns flera sätt att komma ner på Es Trenc, eftersom den är så lång. Vi har provat några olika vägar, men kommit fram till att det enklaste är att köra till Ses Covetes. I byn Campos tar man sikte på Sa Rápita och sedan är det skyltat "Es Trenc"(men eftersom det finns flera nedfarter så kan skyltarna ibland visa Es Trenc åt flera håll). Om du kommer från Santanyí så kanske det är lättare att köra ner vid Ses Salines, eller Colónia de Sant Jordi, men eftersom vi brukar komma från Palma så passar detta oss bättre.

Väl framme i Ses Covetes finns det gott om parkeringsmöjligheter, antingen längs vägen eller på ett område med avgift. Från bilen har du sedan en promenad på typ tre minuter till paradisstranden!

(Kartan pekar på Ses Covetes. Stranden Es Trenc ligger sedan åt sydost, ända till Colónia de Sant Jordi.)

Från Es Trenc ser du den lilla ö-gruppen Cabrera vid horisonten. Dit är det värt att åka (men vi har inte kommit oss över dit… än)! Det är en nationalpark med bland annat sköldpaddor, ödlor, fåglar, och lär vara väldigt vackert. Det går båtutflykter dit från Colónia de Sant Jordi.

Det går förresten att följa stranden Es Trenc på Facebook! 

Cala Comtesa

Lite av en doldis bland stränderna är Cala Comtesa, som i princip ligger i Palma. Nåja, den ligger "utanför" Illetas, men det är åtminstone inom stadsbussarna i Palma. Det här är stranden där vi har badat absolut flest gånger!

Stranden i Illetas är väldigt populär, men det är inte lika många som hittar till grannstranden Cala Comtesa. Därför är det mindre folk där, och även om den inte är utbyggd så finns där en liten kiosk och möjlighet att hyra solstolar.

Enklast tar du dig till Cala Comtesa med stadsbuss nummer 3. Från centrala Palma tar du bussen mot Illetas. Du åker genom stadsdelen Cala Major och kommer så småningom till Illetas. Där går bussen på en enkelriktad slinga mellan husen, och precis när den vänder tillbaka igen finns en hållplats. Den heter Passeig d'Illetes 57 och där skall du gå av. Sedan går du ner för backen mot havet, och tar höger i en t-korsning. Vidare nerför backen, så kommer du till stranden. Om du skulle missa hållplatsen, så kan du gå av på nästa (ändhållplatsen vid stranden i Illetas) och gå tillbaka längs vägen.

Det går självklart att köra med egen bil till Cala Comtesa också! Det finns gott om parkeringar, både ända nere vid stranden (avgift) och högre upp i backen vid busshållplatsen (gratis).

Cala Major

Ytterligare en strand som är värd besöket, och som ligger "inom" Palma är Cala Major. Den ligger också längs busslinje 3, men inte så långt ut från stan som Cala Comtesa. Hållplatsen heter Cala Major, och därifrån är det bara att gå ner mellan husen (hotellen) så kommer man ner på stranden.

Den största fördelen med den här stranden är just att den är lättillgänglig. Man är kvar i stan, men får ändå väldigt fint bad. På stranden finns också en restaurang, och alldeles ovanför stranden finns ett stort utbud av barer/caféer, souvenirbutiker och sånt.

Bergsbyar

Det speciella med Mallorca, som jag ser det, är inte stränderna, utan bergskedjan Tramuntana med alla fantastiska små byar. Hyr en bil och åk upp i bergen!

Jag listar byarna från norr till söder här. Det finns fler, och det är i princip värt att stanna i varenda en. Men det här är de som betyder mest för mig.

Fornalutx

Min favoritby heter Fornalutx (uttalas med tsch på slutet). Den ligger i en dal ovanför Sóller, och från uteserveringarna har man en oslagbar vy. Om man kommer till Fornalutx "ovanifrån", dvs på väg Ma-10 från Sóller och sedan svänger ner på Ma-2120, ligger det ett par fina restauranger precis när man kommer in i byn. Där går det bra att parkera - och parkera sig själv på terrassen. 

På restaurang Es Turo har de jättefin pamboli (se ovan) och fantastisk apelsinjuice. 

Sóller

Den största av byarna i bergskedjan är Sóller. Dit kör man på ca 20 minuter från Palma, eftersom man kan köra genom en tunnel för att komma till andra sidan av det första berget. Det finns en avgift för att köra igenom tunneln, men det är också möjligt att köra över berget på en snirklig men vacker väg.

Runt Sóller odlas mycket citrusfrukter. Passa på att dricka färskpressad apelsinjuice (zumo de naranja natural) - det är himmelskt!

Tips: ta tåget till Sóller! Från Palma går det att ta ett gammal trätåg över berget till Sóller. Man får se fantastiska vyer över bergen och byarna. Sedan går det att fortsätta med en liten spårvagn i samma stil ner till hamnen (Port de Sóller). Tåget går från Pl/ España i Palma, med ganska många avgångar varje dag.

Deia

En stor fördel med byn Deia (bortsett från att den ligger sagolikt vackert på en liten bergstopp med utsikt över havet) är att det inte finns några bussparkeringar där. Det gör att byn är ganska fri från stora grupper med turister.

Ta en promenad upp till kyrkan, som ligger på toppen av byn.

Valldemossa

Valldemossa är mest känt för att Chopin bodde där under en period. Det finns ett museum och en konsertlokal. Men det är också en charmig by med ett eget skyddshelgon (Santa Catalina), kloster med öppen trädgård, caféer, butiker… Väl värt besöket!

Om du vill fika i Valldemossa så rekommenderar jag Coca de Patata (dvs potatiskaka) vilket är en väldigt fluffig bulle med florsocker på. Jättegod - inte minst ihop med en kopp varm choklad.

Estellencs

I Estellencs skulle jag kunna tänka mig att bo. Jo, alltså jag kan ju tänka mig att bo nästan var som helst bland de här bergen… Men Estellencs har något genuint charmigt.

Parkera och gå neråt i byn mellan husen. Längst ner ligger en mysig liten bar. Allting är som i miniatyr, liksom. 

Utsiktsplatser 

Om du vill få lite utsikt över ön utan att behöva köra långt och länge på slingriga serpentinvägar, så har jag två tips på utsiktsplatser som är mer lättillgängliga - Randa och Bellver.

Randa

Randa-berget ligger strax norr om byn Llucmajor, öster om Palma. Man ser Randa resa sig över slätten på långt håll. På toppen ligger ett observatorium av något slag, så man känner igen Randa på det vita klotet på toppen.

På toppen ligger också ett litet kloster (som heter Cura), med tillhörande kyrka som är öppen för besökare. Det finns också en souvenirshop, och en restaurang. Från restaurangens uteservering ser man hela Palma och stora delar av ön, med bergskedjan i väster. Man kan se flygplanen landa på flygplatsen - uppifrån.

För att hitta upp på berget kör du norrut från Llucmajor (väg PM-501). Följ skyltarna mot Cura (det är lila skyltar, vilket betyder att de leder till ett kloster).

Bellver-borgen

Inne i Palma får man en fantastisk utsikt över stan från borgen Bellver, som ligger på höjden ovanför stadsdelen El Terreno. Själva borgen är en sevärdhet i sig, men den stora behållningen tycker jag är utsikten över Palma.

Runt borgen finns ett stort grönområde med många fina vandringsvägar (asfalterade och fina, så det krävs inga klättringsmeriter).

Ett smidigt sätt att ta sig till borgen är med City Sightseeing-bussarna. Man köper biljett som gäller i ett dygn, och då kan man hoppa på och av de där bussarna hur många gånger som helst.

Shopping

Mallorca erbjuder både "modern" shopping och traditionella marknader. Jag gillar båda!

Porto Pi

Centrala Palma är fyllt av butiker. Om vädret är dåligt, eller om du vill ha allting samlat på ett ställe, så kanske det passar bättre med ett inbyggt köpcentrum. Då kan du åka till Porto Pi!

I den västra delen av Palma, alldeles där motorvägen kommer ner till hamnen, ligger köpcentret Porto Pi. Där finns butiker i flera våningar och bra möjligheter till parkering i det egna parkeringshuset. Det är också smidigt att ta bussen hit! Bussarna 3 mot Illetas stannar här, och hållplatsen heter Porto Pi.

Saluhallen i Santa Catalina

I Palma finns flera olika saluhallar, men min favorit är den i stadsdelen Santa Catalina. Här finns fantastiska grönsaker och andra råvaror, och atmosfären känns genuin. Saluhallarna på ön är öppna på vardagsförmiddagarna, så sikta på att gå dit på morgonen.

Du hittar till Santa Catalina-saluhallen genom att ta bussen till antingen Pl/ del Progrés eller på Av/ Argentina 25. Det är också gångavstånd från gamla stan - jag gissar att det tar 10-15 minuter att gå från katedralen.

Alldeles intill saluhallen i Santa Catalina ligger dessutom en av våra favoritrestauranger - Bar Zanzíbar. De har öppet i princip dygnet runt varje dag, och serverar jättefin mat (allt från smörgåsar till hela menyer).

Marknader

Mallorca har en lång tradition av marknader. Det sägs att marknaden i byn Sineu, mitt på ön, har anordnats varje onsdag i över 600 år. Det är också den enda marknaden på ön som fortfarande säljer levande djur (hönor, åsnor och allt annat man kan behöva).

Det är värt att kolla upp i vilka byar det är marknad vilka dagar, och det är värt att åka dit.

Inne i centrala Palma finns en ekologisk marknad, med jättefina råvaror som är odlade ekologiskt på ön. Den marknaden är alldeles vid restaurang Celler Sa Premsa (Pl/ Bisbe Berenguer i Palou 8, se ovan). Sist jag var där var det på en lördag, men jag kan inte lova att det alltid är på lördagar…



Nåväl, jag stannar där för nu. Trevlig resa!

Svenska kyrkan + nätet = vaddå? (Webcoast 2012)

Den 16-18 april var jag på WebCoast (oj, så kul och inspirerande! Tack, alla!). Här är en liten sammanfattning av mina tankar från mitt eget seminarium, som hade rubriken "Svenska kyrkan + nätet = vaddå?". Jag efterlyste input, och har ett behov att att sammanställa det hela... så: here goes.

Mina utgångspunkter är följande:

1, Att vara kyrka = att finnas bland människor och ta ställning för "det goda".

2, Människor finns på nätet.

3, Men... kyrkan har svårt att förhålla sig till nätet. (Exempel: kyrkans organisation bygger på geografiska gränser, men sådana gränser finns ju inte på nätet.)

Och därför behöver jag input från kloka människor, som kan hjälpa mig att tänka kring kyrkan och nätet. Och - WebCoast kryllar av sådana människor!

Jag började med att be deltagarna beskriva kyrkan (i stort, oavsett nätet) med tre ord. Så här blev svaren:

Tradition

"Krismyndighet"

Gråa

Omtanke

Byråkratiskt

Internt

Omodern

Stillhet

Tråkig

Högtidligt

Stelt

Omständligt

Stabilt

Tröst

Engagerat

Stöttande

Gammaldags

Akustik

Gammal

"Fysiska möten"

Präster

Torr

Hjälpande

Möte

Jag efterlyste även ord som beskriver Svenska kyrkan på nätet, och fick följande svar:

Prövande

Obefintligt

Bön

Gammaldags

Traditionellt

Osynligt?

Vilka mål?

Viktigt

Mänskligt

Finns ni på nätet?

Information

Torr

Sedan frågade jag deltagarna om de kunde tänka sig att vända sig till kyrkan i någon situation i livet, och i så fall vilken. Det blev en diskussion om sorg och kriser, för det var i de sammanhangen man skulle vända sig till kyrkan. Någon sa att det man förväntar sig att möta i de lägena är förståelse.

Vi diskuterade att det är en skillnad på att få svar från kyrkan som organisation och från en person som representerar kyrkan. Man vill veta vilken person det är som svarar i kyrkans namn, när det är känslomässigt laddade diskussioner som förs. Däremot är det mindre viktigt när det handlar om kyrkan som organisation eller liknande (tex information om vilken tid en konsert är) - då kan kyrkan svara från ett organisationskonto.

En tänkvärd poäng att kyrkan skulle kunna verka för att personer på nätet i mindre utsträckning "basunerar ut sina känslor" på nätet. Om en person mår dåligt så kanske hen inte är så noga med att tänka på att alla kan läsa det hen skriver. Kyrkan skulle då kunna inbjuda till ett mer avskilt samtal, så att man liksom skyddar personen från att blotta sig offentligt.

Jag gav ett exempel på ett tweet som man skulle kunna se på twitter: "Gråter. Älskade pappa - varför?". Jag bad deltagarna att tänka sig att de hade skrivit ett sådant tweet, och att kyrkan svarade. Först ville jag veta hur de tror att kyrkans svar skulle se ut. Samanfattningsvis tror man att kyrkan skulle svara lite torrt, kallt och opersonligt.

Sedan frågade jag hur de skulle vilja att kyrkan svarade. Man vill att kyrkan svarar professionellt, dvs inte i affekt, utan håller huvudet kallt. Man vill också att kyrkan tar initiativ till ett mer avskilt samtal där allt inte syns av alla följare.

Alltså: det finns balansgång mellan att vara personlig men att ända inte svara i affekt.

Någon undrade om det skulle svaras det överhuvudtaget från kyrkan idag, om någon skrev ett tweet som det ovan? Det är ju en väldigt bra fråga... Mycket av det som görs är på eldsjälsnivå, och om rätt eldsjäl får syn på tweetet så svarar hen kanske. Men i organiserad form görs inte så mycket. Än. :-)

Jag ville till slut också veta hur deltagarna reagerar på ett svar från kyrkan? De var överens om att det skulle vara positivt, men att det såklart handlar om hur man ser på kyrkan sedan innan. Någon poängterade att det ju är upp till den som blir kontaktad av kyrkan att välja vad man vill göra med kontakten - om man inte vill fortsätta prata med kyrkan, så får man säga ifrån.

En intressant tanke som dök upp var möjligheten att kunna tipsa (pinga) någon som man ser mår dåligt om att kyrkan finns. Om en person ser exempeltweetet ovan, så skulle hen kunna retweeta det med ett ping till kyrkan. Där kan vi bli bättre på att få våra medlemmar att känna till att vi finnas och att de kan hänvisa till oss!

Jag sände mitt seminarium via Bambuser, så här kan du se det, om du vill. Tyvärr bröts sändningen, och jag startade den igen när jag upptäckte det. Så, det är två delar.

Del 1: Inledning (om mina tre utgångspunkter ovan). Först vid ca 8 minuter in i filmen börjar jag prata om det här med kyrkan och nätet... så du kan ju hoppa fram dit om du vill. :-)

Del 2: Lite diskussion (som finns återgiven ovan) och avslutning (med ett exempel på hur Facebook fungerade när en trafikolycka inträffade i Skövde - poängen är att vi måste ha nätverk igång redan innan, om vi skall kunna finnas där när en kris inträffar).

Sökes: deltagare till min studie

Nu har jag kommit till punkten i mitt uppsatsarbete då jag behöver deltagare till min studie. Så, nu efterlyser jag dig som:

• har en dokumenterad dyslexidiagnos,
• är aktiv (helst daglig) användare av sociala medier,
• är minst 30 år gammal,
• finns i Västra Götaland,
• inte känner mig personligen sedan innan och
• vill vara med i min studie om dyslexi och kommunikation på nätet.

Studien kommer att ligga till grund för min magisteruppsats i ämnet handikappvetenskap vid Högskolan i Halmstad. Mitt fokus ligger på dyslexi som social konstruktion i samspel med de förändrade språknormer som råder på internet. Mina tidigare inlägg om min uppsats hittar du under etiketten Uppsatsprocess.

Det blir två intervjuer med en tids mellanrum, och jag vill också få möjlighet att följa dig på nätet under tiden som studien pågår. Du kommer att ha möjlighet att avbryta ditt deltagande i studien när som helst under processen och du kommer inte att vara möjlig att identifiera i uppsatsen. Studien kommer äga rum under våren 2012, men vi kommer tillsammans överens om en tidsplan för ditt medverkande.

Är det dig jag söker? Eller känner du någon som passar in på beskrivningen? Hör av dig till mig!

Telefon: 0733-664654

E-post: helena@taubner.se

Twitter: @heltunik (www.twitter.com/heltunik)

Facebook: www.facebook.com/helena.taubner

Forskningsetiska funderingar

Jag skriver just nu på ett avsnitt om forskningsetik när man studerar fenomen på nätet.

Till skillnad från inom de traditionella forskningsmetoderna så är forskningsetiken fortfarande fylld av dilemman när det handlar om netnografi (Kozinets, 2010). Flera forskare diskuterar detta i sina avhandlingar, bland andra Collin (2005), Dunkels (2007) och Hernwall (2001). Dunkels (2007) avhandling är en sammanläggning där en av artiklarna helt ägnas åt forskningsetiska frågor.

Collin skriver (Collin, 2005, p. 44):
Internet har på olika sätt utmanat de forskningsetiska riktlinjerna genom nya typer av kommunikationskontexter, vilka kräver nya etiska överväganden.

Även Hernwall (2001) väcker frågan om vad som gäller när forskningsetiken tar steget ut på nätet (s 228):
… vi som forskare bör förhålla oss gentemot cyberrummets aktörer på samma sätt som vi gör med den fysiska individen, där vi har etiska regler att följa som skall garantera individen skydd och rättigheter: Hur ser då cyberrummets etiska regler ut?

Det första ställningstagandet man måste göra handlar om vad som egentligen är offentlig information och vad som inte är det (Collin, 2005; Hernwall, 2001). Är allt som skrivs på nätet offentligt? Hur är det med text som skrivs på forum där bara inloggade användare kan läsa? Och hur är det med information som skribenten har valt att bara vissa utvalda personer skall kunna läsa?

Collin (2005) menar att det finns argument för att man som internetanvändare själv godkänner att andra använder ens texter fritt, om man själv inte väljer att skydda informationen på teknisk väg. Om man inte använder de verktyg som finns för att skydda sin information eller deltagarna i ett forum, så ger man också implicit sitt medgivande att forskare studerar texterna och interaktionen där.

Man utgår då ifrån att det här är fråga om en form av offentlig kommunikation där deltagarna är väl medvetna om att vem som helst kan läsa deras inlägg. Denna typ av material kan man således använda för forskningsändamål utan informerat samtycke. Forum som är tillgängliga endast för vissa utvalda bör dock uppfattas som privata. (Collin, 2005, s 45)

Den inställningen påminner också om Perssons (2010) forskning som bygger på att tjuvlyssna på samtal som förs i det offentliga rummet, oavsett om det sker på nätet eller utanför nätet. Han menar att det är etiskt försvarbart att genomföra den typen av studier så länge man skyddar deltagarnas identitet.

Men, då uppstår ett dilemma när det handlar om just anonymitet. Även om forskaren gör som VEM? referens? förespråkar och behandlar smeknamn som används på nätet som personuppgifter och avidentifierar materialet, så uppstår en situation där informanten skulle kunna identifieras genom de citat som används i forskningsrapporten. Citaten är ju sökbara och om man söker på de exakta formuleringarna så kommer man med största sannolikhet hitta källan och därmed också upphovsmannen.

Dessutom blir just det där med upphovsrätt intressant, eftersom den som har skrivit en text på internet också är textens upphovsman. Vad gör man då som forskare om man använder citatet utan att ange upphovsmannen? Är det att betrakta som ett plagiat?

Hernwall (2001) väljer att helt utesluta direkta citat i sin avhandling, av hänsyn till informanterna (som dessutom är barn), och detta trots att han studerar e-postmeddelanden som alltså inte är publicerade offentligt på nätet.

Då kommer ytterligare en aspekt in, nämligen relationen mellan att skydda sina informanters identitet och att hålla en hög validitet i sin studie. Collin (2005) skriver (s 48):
Vad gäller validiteten är det dock förkastligt att helt låta bli att återge exempel ur materialet i (språkliga) analyser om man vill bibehålla något slag av validitet.

En annan faktor när det gäller anonymiteten är frågan om jag som forskare kan vara säker på att det verkligen är min informant som jag kommunicerar med på nätet (Hernwall, 2001). Det skulle ju kunna vara någon annan som skriver i informantens namn, hela tiden eller vid ett fåtal tillfällen. Och det gäller ju dessutom ömsesidigt – kan informanten vara säker på att forskaren är den som hen utger sig för att vara? Collin (2005) skriver (s 47, med hänvisning till Ågren 2000);
Att använda dem är egentligen inget problem eftersom upphovsrättsskyddat material kan användas i forskning. Problemet uppstår om man väljer att dölja upphovsmannen.

I forskning som bygger på mer traditionella metoder är det en viktig utgångspunkt att deltagarna skall kunna avbryta sin medverkan i studien vid vilken tidpunkt som helst. Men, om man inte vet att man blir studerad eftersom en forskare följer det man skriver på nätet utan att ha talat om det (och alltså utgår ifrån ett implicit samtycke genom att kommunikationen sker i ett öppet forum) – hur gör man då för att avbryta sin medverkan? Detta är, enligt Dunkels (2007) en av de viktigaste etiska frågorna när det gäller studier på nätet.


Så, nu återstår alltså "bara" att placera in min egen studie i det här... Jag tar gärna emot input! :-)


Referenser

Blomberg, B. (2006). Inklusion en illusion? - om delaktighet i samhället för vuxna personer med utvecklingsstörning. Umeå: Institutionen för socialt arbete, Umeå Universitet.

Bryman, A. (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. (B. Nilsson, Trans.) Malmö: Liber Ekonomi.

Collin, L. (2005). Variation i webbdiskussion - en fallstudie av kontext, funktion och form i diskussionsforum om diabetes. Åbo: Åbo Akademis förlag.

Dunkels, E. (2007). Bridging the distance - children's strategies on the internet. Umeå: Institutionen för interaktiva medier och lärande, Umeå Universitet.

Hernwall, P. (2001). Barns digitala rum - berättelser om e-post, chatt och Internet. Stockholm: Pedagogiska institutionen, Stockholms Universitet.

Kozinets, R. V. (2010). Netnography - doing ethnographic research online. Los Angeles: Sage Publications.

Persson, A. (2010). Front- and backstage in "social media". "Studies in language: Contributions to the discipline". Göteborg: Research Committee Language and Society/International Sociological Association.

Söder, M. (Ed.). (2005). Forskning om funktionshinder: problem - utmaningar - möjligheter. Lund: Studentlitteratur.

Vetenskapsrådet (2011) CODEX – Webbplats med regler och riktlinjer för forskning. URL: www.codex.vr.se

Dagens boktips!

Idag kom böckerna från adlibris - nu skall här läsas om Foucualt och Goffman, minsann! :-)

Informationssökningen inledd

Dagens insats för det pågående uppsatsprojektet har bestått av informationssökning. Sedan innan jag har samlat på mig och läst en hel del litteratur om handikappfrågor i allmänhet och om dyslexi i synnerhet.

Därför inriktade jag mig idag på litteratur om socialt samspel på nätet, och om socialkonstruktivismen, Goffman och Foucault. Jag måste säga att jaktlyckan var ganska god. Följande doktorsavhandlingar finns nu som pdf'er i min iPad och bara väntar på att bli lästa:

Carlén, Urban (2010) A professional community goes online – a study of an online learning community in general medicine. Doktorsavhandling. Institutionen för tillämpad informationsteknologi, Göteborgs Universitet. ISBN 978-91-628-8128-3 (här hittar du den!)

Collin, Lotta (2005) Variation i webbdiskussion – en fallstudie av kontext, funktion och form i diskussionsforum om diabetes. Doktorsavhandling. Åbo Akademis förlag. ISBN: 951-765-226-7 (här hittar du den!)

Dunkels, Elza (2007) Bridging the distance – children’s strategies on the internet. Doktorsavhandling. Institutionen för interaktiva medier och lärande, Umeå Universitet. ISBN: 978-91-7264-371-0 (här hittar du den!)

Hernwall, Patrik (2001) Barns digitala rum – berättelser om e-post, chatt & Internet. Doktorsavhandling. Pedagogiska institutionen, Stockholms Universitet. ISBN: 91-7265-266-7 (här hittar du den!)

Och de här böckerna är beställda på adlibris och landar i min brevlåda om några dagar:

Berger, Peter L och Luckmann, Thomas (1991) The social construction of reality – a treatise in the sociology of knowledge. Penguin Books Ltd. ISBN13: 9780140135480

Foucault, Michel (Marchetti, Valerio och Salomoni, Antonella) (2004) Abnormal – lectures at the College de France 1974-1975. Picador USA. ISBN13: 9780312424053

Goffman, Erving (1990) Stigma – notes on the management of spoiled identity. Penguin Books Ltd. ISBN13: 9780140124750

Goffman, Erving (2011) Stigma – den avvikandes roll och identitet. Norstedts. Översättare Richard Matz. ISBN13: 9789113035451

Oliver, Paul (2010) Foucault – the key ideas. McGraw-Hill. ISBN13: 9780071748513

Södergård, Pia (2007) Virtuell gemenskap – ett informationsvetenskapligt perspektiv på ungdomars cyberkultur. Doktorsavhandling. Åbo Akademis förlag. ISBN: 978-951-765-382-4

Vissa av böckerna hoppas jag kan förse mig med argument om hur jag bör tänka kring forskningsetik när det gäller att studera kommunikation på nätet. Det är ju inte helt oproblematiskt...

Andra hoppas jag kommer ge mig uppslag för att gå vidare, som till exempel översikterna över Foucaults idéer. Han har skrivit så mycket, så jag tänker mig att de där böckerna skall ge mig lite vägledning kring vilka originalkällor (fast, kanske inte på franska...) som jag bör läsa.

Det var så långt jag kom idag. :-) Sitter du på några bra referenser kring de här trådarna? Dela gärna med dig i så fall!

Startskott för min uppsats!

PANG! Där gick startskottet för min magisteruppsats i handikappvetenskap! Och, jag tänker använda min blogg för att samla (publiceringsbara) tankar och funderingar under processens gång.

Jag är i allra högsta grad medveten om att slutprodukten väldigt sällan är på exakt den linjen som utgångspunkten, men... här är min utgångspunkt:

Min uppsats handlar om gränslandet mellan läs- och skrivsvårigheter/dyslexi och kommunikation på nätet. Jag tar min utgångspunkt i ett socialkonstruktivistiskt synsätt och därmed den sociala modellen som förklaringsmodell för handikapp. Min teoretiska ram bygger därför på Foucaults tankar om normalitet och avvikelse, och Goffmans stigmatiseringsteori.

Dyslexi som social konstruktion

Trots att dyslexiforskningen har pågått i över hundra år (Wengelin, 2002) och trots att fokus har legat på den medicinska forskningen, så har man ännu inte hittat någon medicinsk-neurologisk förklaring, och man har inte heller lyckats enas om en definition av vad dyslexi egentligen är.

Cassar m fl (2005) konstaterar att det enda (när det gäller skrivförmåga) som skiljer elever med dyslexidiagnos från yngre elever utan diagnos är just åldern. Det som ligger till grund för att en elev får en dyslexidiagnos är alltså ett beteendemönster som bryter mot den norm som Zetterqvist Nelson (2000) kallar för ”den goda eleven”, och att eleven i fråga har en senare läs- och skrivutveckling än sina jämnåriga kamrater. Dessutom finns politiska, ekonomiska och moraliska argument för att sätta diagnosen dyslexi, och det är inte sällan föräldrarna som förespråkar diagnosen (ibid).

I ett samhälle med en skola organiserad på ett annat sätt än den svenska skolan är idag, skulle alltså dyslexi kunna vara ett icke-problem. Om vi istället för att dela in elever i klasser efter kalenderår skapade klasser utifrån utvecklingsnivå, så att man kunde mäta sina kunskaper med andra på samma nivå, så skulle dyslexidiagnosen inte behövas över huvud taget.

Istället för att ha en gemensam definition att utgå ifrån och sedan ställa diagnos utifrån den, är det alltså snarare så att avvikande läs- och skrivutveckling diagnosticeras som dyslexi oberoende av både objektiva symptom och vilken typ av skriftsystem personen lever inom. Inom dyslexiforskningen i Kina, där skriftsystemet bygger på helt andra principer än det latinska alfabetet, fokuserar man på individens visuella minne (Wei m fl, 2010), medan man i de västerländska kulturerna mer fokuserar på kopplingen mellan grafem och fonem. Alltså är dyslexidiagnosen i allra högsta grad kulturberoende, och därför möjlig att studera som en social konstruktion.

Nya former av kommunikation i nätbaserade forum

Idag är det möjligt att kommunicera på många fler sätt än bara för ett par år sedan. Även de forum som då byggde på att vi själva skrev meddelanden, är idag mindre beroende av den egna skriftproduktionen eftersom möjligheterna blivit så många fler.

På nätet kommunicerar vi idag genom att dela länkar genom enkla knapptryckningar. Vi laddar upp filmer, bilder och ljudklipp. Vi visar vår uppskattning genom att bara trycka på en knapp (som till exempel gilla-knappen på Facebook). Vi kommunicerar alltså multimedialt i allt högre grad.

Samtidigt produceras oerhörda mängder ”ren” text dagligen och stundligen, inte minst på nätet. Kerstin Nauclér (1980) inleder sin avhandling, som för övrigt är skriven på skrivmaskin och inte existerar i digitalt format: ”Written information and communication seems to be of increasing importance.” (s 5)

Nu, över trettio år senare, kan vi konstatera att hon fick rätt… Men frågan är vad dessa förändringar hos vår kommunikation får för konsekvenser för personer med läs- och skrivsvårigheter. Hittills har flera forskare (bland andra Wengelin, 2002 och Zetterqvist Nelson, 2000) argumenterat för att kommunikationen på nätet innebär ökade krav på läs- och skrivförmåga – men stämmer det? Kan det inte vara så att möjligheten att kommunicera via nätet utan att själv skriva text istället ökar känslan av delaktighet för personer med läs- och skrivsvårigheter?

Forskningsfråga

Syftet med uppsatsen är att belysa området där läs- och skrivsvårigheter och nätbaserad kommunikation möts, och att förklara detta fält utifrån socialkonstruktivistiska teorier. Min forskningsfråga lyder därför: ”Hur kan kombinationen av läs- och skrivsvårigheter och nätbaserad kommunikation förstås i ett socialkonstruktivistiskt perspektiv?”

Jag återkommer om metod och urval och sånt, när jag har lite mer färdiga tankar kring det... Snart, alltså, hoppas jag.

Referenser

Cassar, M., Treiman, R., Moats, L., Pollo, T.C., & Kessler, B. (2005) How do the spellings of children with dyslexia compare with those of nondyslexic children? Reading and Writing, 18, 27-49

Kozinets, Robert V. (2010) Netnography – Doing Ethnographic Research Online, Sage Publications

Nauclér, K (1980) Perspectives on misspellings: a phonetic, phonological and psycholinguistic study ISBN 91-40-04727-X Lunds Universitet

Wei Hu, Hwee Ling Lee, Qiang Zhang, Tao Liu, Li Bo Geng, Mohamed L. Seghier, Clare Shakeshaft, Tae Twomey, David W. Green, Yi Ming Yang and Cathy J. Price (2010) Developmental dyslexia in Chinese and English populations: dissociating the effect of dyslexia from language differences, Brain, 133:6, 1694-1706

Wengelin, Å (2002) Text production in adults with reading and writing difficulties, Göteborgs Universitet

Zetterqvist Nelson, K (2000) På tal om dyslexi: en studie av hur barn, föräldrar och lärare berättar om och ger betydelse åt diagnoser som dyslexi och specifika läs- och skrivsvårigheter ISBN 91-7219-698-X Linköpings Universitet